Information, riktlinjer och rekommendationer avseende Covid-19

Läs mer

Köp streaming i Innebandyappen!

Klicka här

Mikael Gunnarzon invald i Hall of Fame

Han var innebandyspelaren som tog klivet över och blev proffs i Schweiz vid tidig ålder. Nu har den tidigare Fornudden och AIK-spelaren Mikael Gunnarzon blivit invald i Hall of Fame.  

  Det var inget jag hade som målsättning men det är sjukt hedrande, säger Mikael Gunnarzon. 

Mikael Gunnarzons innebandykarriär startade vid tretton års ålder, och allt började med att det saknades folk när den lokala nystartade innebandysektionen skulle genomföra en träning. Den träningen blev därefter starten på en väldigt lång och framgångsrik innebandykarriär.  

Jag började väl spela organiserat när jag var tretton år. Innan det spelade man innebandy på ungdomsgården, eller landhockey ute på parkeringsplatserna. Sen när jag började i högstadiet så spelade jag tennis och fotboll parallellt och då startade Älta, därifrån jag kommer, upp en innebandysektion. De hade bara ett seniorlag. Men jag var med någon eftermiddag där, jag stod och spelade min tennis när de hade sin träning, säger Mikael Gunnarzon och fortsätter:  

De saknade folk och frågade om jag ville vara med och då hakade jag på ganska snabbt. rätt fort sen så frågade de ifall jag inte ville vara med och spela för de behövde folk och på den vägen var det. 

Det dröjde inte länge innan Mikael Gunnarzon kastades rakt in i hetluften då seriespel väntade tillsammans med Älta.  

Jag började spela direkt. Jag spelade matcher i division tre som var den lägsta serien som fanns i Stockholm då. Så det blev att träna och spela seriesystem på en gång. Det var kul med träning och kul med match direkt och fotbollen var mera säsongsbetonat på den tiden så innebandyn var ett perfekt komplement.  

Som nykomling tyckte lagkamraterna i Älta att Gunnarzon skulle passa bra in på centerpositionen och det var en position som Gunnarzon sedermera gjorde stor succé på under karriären. Gunnarzon beskriver själv hur det gick till när han blev placerad på centerplats.  

De visst inte och undrade “Vad har han för skills egentligen? Han är ganska allsidig i sitt spel så vi sätter honom i mitten för han orkar springa fram och tillbaka och täcka upp hemåt och vara med framåt”, så jag blev center från dag ett. Jag har aldrig spelat någon annan position organiserat, förutom när man byter spelsystem och spelar med två mittspelare istället. Jag testade att spela back men kände att det inte riktigt var min grej.  

Resan tillsammans med Älta gick därefter uppåt i seriesystemet.  

  Sen så spelade vi och gick faktiskt upp med Älta från division tre till division två och i den vevan startade Fornudden sitt lag i division tre, så de låg i serien under. Några av dem kände vi till sen tidigare och vi möttes i ett gäng cuper. Vi tränade ganska nära varandra och det var alltid ett snack om att man skulle ha ett samarbete.   

Och ett samarbete blev det senare när lagen slogs ihop.  

  Man bestämde sig för att slå ihop lagen och anledningen till det var egentligen att jag tror att två av målskyttarna i Älta hade bytt till Haninge som då spelade i högsta serien.  

Men för Gunnarzon tog karriären en oväntad vändning. En dag när han kom hem så väntade ett brev, och det var ett brev som skulle komma att förändra vardagen ordentligt för Mikael Gunnarzon.  

  Det var något år där i början av 90-talet och jag tror att vi hade gjort en bra stjärncup, jag tror att vi vann faktiskt. Då hade det varit talangscouter från Schweiz som var där och kollade på turneringen och någon vecka efter att turneringen var slut så fick jag ett brev med en boll och en klubba på. Man tänkte direkt att “vad är det här för något? Är det distriktslagsverksamhet eller landslagsverksamhet?”, för det var inte vanligt att få ett sånt brev på posten. Så jag öppnar brevet och där låg ett brev på tyska med en kopia på engelska där de i princip frågade om möjligheten för mig att komma ner och spela i Schweiz. Då hade jag hjälp av min pappa som såg till att vi fick hjälp att ta fram ett avtal tillsammans med en affärsjurist, och jag bestämde mig ganska snabbt för att åka ner.  

Sagt och gjort. Mikael Gunnarzon packade väskan och flyttade ner till Schweiz, och det blev en flytt som resulterade i flertalet guldmedaljer.  

  Jag åkte iväg 92. Jag gjorde tre säsonger i Schweiz och vann schweiziskt mästerskap och vi vann även den schweiziska cupen.  

Men tillvaron i Schweiz saknade något, menar Gunnarzon, som beskriver vardagen på följande sätt.  

 Ganska snart tänkte man att innebandyn som sport i Schweiz var precis som den var här i Sverige, även om det fanns mer pengar i kassan. Det var fortfarande kvällsträningar, tre träningar i veckan och sen en match på helgen. Så att vara ner och spela och inte göra något annat blev ganska drygt för någon som var i slutet på tonåren. Man tränar, man satt och hängde och kollade på MTV på kvällar och nätter och sov på dagarna. Man kände att prestationerna som man levererade blev sämre och sämre och det hade inte med träningskvalitén att göra utan snarare att man började leva osunt.  

Lösningen för Mikael Gunnarzon blev ett deltidsjobb som han kunde kombinera tillsammans med sin innebandysatsning.  

 Vi enades om att försöka hitta något passande jobb och försöka komma upp på morgnarna. Hela första året höll vi på att prova lite och det var egentligen inte förrän på slutet av min första säsong som jag fick en anställning på en café-restaurang variant där jag jobbade. Lite uteservering, lite sälja glass men man hade något annat att göra under halva dagarna. Så körde jag under två säsonger. Det blev en ganska perfekt mix av halvtidsjobb och att sen träna och spela innebandy under resten av tiden. Det var bra ekonomiskt också att man fick dubbla löner.  

När Mikael Gunnarzon därefter lämnade Schweiz så blev det inte något seriespel direkt vid återkomst till Sverige.  

 När jag kom hem så var det något som var strul. Man fick inte igång seriesystemet och det blev att serien blev förskjuten, man fick inte spela tävlingsmatcher men det var ett gäng träningsmatcher som spelades där.  

Under en av dessa träningsmatcher så fanns Krister Ahlqvist på läktaren. Vad Ahlqvist fick se då ledde också till att Mikael Gunnarzon därefter fick chansen i blågult.  

 Eftersom han bodde i Stockholm så var han och kollade på träningsmatchen. Jag tror inte att vi hann spela någon tävlingsmatch innan jag fick chansen i landslaget, och det var under hösten 95. Sen så gick det tillräckligt bra eftersom att jag blev bosatt i landslaget under många år.  

Att få chansen att representera Sverige är något som Mikael Gunnarzon håller väldigt högt.  

 Det var dels hedersamt att få representera sitt land och det är inte mycket längre man kan komma i sin idrott när man väl har kommit dit. Det blir mycket som bockas av där men när man väl har nått över de milstolparna så vill man vara kvar där, säger Gunnarzon och fortsätter att berätta om glädjen att åka på landslagssamlingar:  

 Det var alltid lika roligt att åka iväg med landslaget oavsett när det var samling. Sen att rollen i landslaget förändras över tid är naturligt. Men man själv blir lite förvånad när man går från att vara rookie under 1995 till att bli kapten 2000. Sen blir rollen som spelare också lite annorlunda där man går från att vara lite egocentriskt och kanske fokusera lite mer på sin egen prestation till att ju mer erfaren man blir så desto viktigare blir det att det går bra för laget. Man ställer inte sig själv i första rummet hela tiden utan tänker på hur vi kan kombinera det här på bästa möjliga tänkbara sätt.  

 Jag känner att mina sista fem år som aktiv spelare så var det så, att försöka få ihop gruppen att kunna prestera så bra som möjligt som grupp.  

Under tiden i landslaget blev det även ett klubbyte för Mikael Gunnarzon som efter att ha vunnit SM-guld med Fornudden senare bytte till AIK. 

 Vi vann guld 97-98 och det var bra, det var ett bra lag som vi hade då. Men nästa säsong så kände man att några hade vunnit två guld, några ett och det kom inte direkt in några nya i truppen och min uppfattning var att det blev en liten mättnadskänsla. Sen kanske det inte var så, men det var min uppfattning i alla fall.

 Så jag blev kontaktad av AIK när de var på väg upp i seriesystemet och var högst upp i serien under Elitserien. Då var jag ganska tydlig med att jag också hade en landslagskarriär som jag var intresserad av och att gå ner och spela en hel säsong i en lägre division inte var utvecklande för mig. Däremot stängde jag inga dörrar för det fanns ett intressant koncept och en intressant vision i AIK. Det som presenterades där och då var en flerårig plan och det hade jag kanske inte varit med om innan. Vi pratade om att vi ska vinna guld, men det fanns inte så mycket mer snack än så. Här fanns en bred vision och en större satsning. 

Intresset från AIK återkom därefter då AIK hade avancerat till högsta serien – och den här gången nappade Gunnaron på erbjudandet.  

 Sen som ett brev på posten så återkom de när de gick upp. Att de då kom en nykomling med stora visioner och en intressant publik, en intressant hemmaarena – hela den grejen blev en nytändning. Så jag hoppade på den båten och klev över till AIK och det var superroligt. Vi hade några fantastiska år. Det ska sägas att åren i Fornundden också var superroliga och fantastiska men det blev något annat att kliva in i en annan typ av sporthall som drar 1000-1500 och hade läktare på båda sidor. Det blev en helt annan upplevelse av idrott där nere på golvet och man kände att man måste prestera för det fanns otroliga förväntningar.  

Även om det inte blev något guld som spelare i AIK så håller Gunnarzon resan tillsammans med AIK högt. Och just kulturen som Gunnarzon var med och skapade i AIK menar han blev väldigt värdefull för klubben framöver.   

 Vi gnetade på där och vi kom till slutspel, vi gick framåt och framåt måste jag ändå säga. Vi fick vika oss för Balrog ett antal år i slutspelet och jag gick inte hela vägen som spelare och vann guld med AIK men vi skapade ändå en bra grund och en bra kultur tänker jag som senare blev till guld vid något tillfälle, det var en intressant resa.  

Att bli invald i Hall of Fame är väldigt ärofyllt, menar Gunnarzon. Även om han först att svårt att förstå beskedet.  

 När det ringde så visste jag inte riktigt vad det var frågan om. Kanske att de ville att jag skulle vara med i någon kommitté eller jobba med ekonomi, det här var inte det första som poppade upp. Men när han droppade det här så får jag ändå säga att det kändes otroligt hedrande att få vara med i den skaran av människor.  

 Det är ändå en utmärkelse som jag tolkar att man från idrottens sida tycker att jag har bidragit med något för att driva idrotten framåt, det är också stort. Det var inget jag hade som målsättning men det är sjukt hedrande, avslutar Gunnarzon.  

Fakta Mikael Gunnarzon 
Född: 1971 
Position: Center 
Moderklubb: Älta IBK 
Klubbar: Älta IBK, Fornudden IBK, Rot-Weiss Chur, Fornudden IBK, AIK  
SM-guld: 2 (1 som spelare, 1 som ledare) 
VM-guld:
Schweiziska mästerskapsguld:
Schweiziska cupguld:
1 guld i World Games 

short_text    Publicerat av Ludvig Gustavsson 2021-11-06, kl 01:58