Innebandy tillhör idrottsgruppen lagspelsidrott och underkategorin invasionsspel. Invasionsspel omfattar spel som har till syfte att ett lag ska ta sig in i motståndarens territorium (planhalva) för att inom spelreglerna göra minst ett mål mer än motståndaren och därmed vinna matchen. Kännetecken för invasionsspel är att båda lagen kan använda hela spelplanen. Därmed kan spelarna möta motstånd i samtliga faser av spelförloppet. Den miljö som spelarna befinner sig i kan beskrivas som komplex, dynamisk, oordnad och oförutsägbar. 

I Sverige utövar många barn och ungdomar invasionsspel, exempelvis i innebandy, fotboll, ishockey, handboll och basket. Studier visar att det råder god överförbarhet mellan olika invasionsspel. Det stärker uppfattningen att barn och ungdomar bör hålla på mer flera idrotter under uppväxtåren. 

Invasionsspel bygger på gemensamma grundprinciper i spelet. Grundprinciperna återkommer oregelbundet under spelets gång och är i ständigt samspel med varandra. Principerna visas i bilden (bredvid eller under beroende på plattform) och klargörs i den efterföljande texten. Vidare konkretiseras spelet och grundprinciperna under de rekommendationer som finns avslutningsvis för respektive nivå i utvecklingsmodellen. 

Spelets grundprincip kring hur laget strukturerar sig grundas i vilken typ av spelvision och speltanke laget har. Att bygga ett spelsystem grundat i spelvisionen är en nyckel för att kunna förklara för de aktiva vad det är som man vill försöka uppnå. Visionen att göra fler mål än motståndaren är grundscenario, men hur man som lag ska förhålla sig till varandra och motståndaren är avgörande.  

Spelet kan förklaras i olika motsatsförhållande som exempelvis: “Att vinna boll så snabbt som möjligt för att överta bollen eller att skydda målet till varje pris” respektive “Att gå på avslut så fort som möjligt eller att skydda bollen så mycket som möjligt vid bollinnehav”. Varje spelare behöver vara medveten om vilka principer som ska tillämpas i spelet utifrån spelvisionen samt spelsystemet som ska praktiseras för att ge laget goda möjligheter att nå det man vill. Samtidigt ska spelvisionen vara anpassad efter vilken nivå som spelarna befinner sig på. 

Att spela ett invasionsspel ska ses ur ett helhetsperspektiv där spelet står i fokus och det sker genom en växelverkan mellan en spelare och dennes omgivning och miljö – en miljö som är komplex och föränderlig. 

Spelaren löser uppkomna situationer i spelet genom en samverkan mellan informationsprocessen och färdigheterna spelförståelse, teknik, fysisk och psykologisk förmåga. Detta kallas för en aktion. Samspelet mellan färdigheterna ligger till grund för spelarens förmåga att uppfatta, värdera, besluta och utföra en aktion. Spelarens uppfattningsförmåga, beslutsfattande och utförande ska därför ses som en enhet. En aktion kan vara ett enskilt moment eller flera sammansatta moment.   

Vilken information en spelare uppfattar från omgivningen och miljön varierar eftersom spelet är dynamiskt. Exempelvis kan en passning komma till en spelare på olika sätt: med en motståndare nära eller långt ifrån, på ett halt parkettgolv eller på ett strävt underlag. Detta påverkar själva utförandet av aktionen. En aktion är således aldrig den andra lik. 

Se bilden om informationsprocessen och innebandyaktionen.