Vad jag som tränare eller deltagare på lila nivå ska tänka på
På den lila nivån råder det en stor variation när det gäller såväl ambitionsnivå och mål hos de aktiva som förmåga och kunskap om spelet innebandy. Eftersom nivån är bred är det viktigt att hitta rätt utvecklingsläge för både laget och individen.
Vissa spelare har strävan och förmågan att nå långt med sin innebandy, och då ligger de mer på en svart nivå, medan andra spelare fortsätter för att innebandy är ett kul sätt att röra på sig och hålla sig i form samt för att umgås med kompisar. Spelet är dock i fokus vare sig individen spelar i tävlingsverksamhet eller tränar för att röra på sig.
Som ledare och tränare på lila nivå behöver du anpassa spelet och träning av spelmoment till målgruppens nivå. För de aktiva som har som mål att bli bättre innebandyspelare och tävla mer finns mycket som överensstämmer vad som noteras på svart nivå. Det bör finnas möjlighet att gå från lila nivå till svart och i vissa fall även till guldnivå.
När det gäller aktiva som framför allt ägnar sig åt innebandy för hälsa, välmående och social samvaro utgör spelet ofta den huvudsakliga verksamheten i jämförelse med specifik fysträning och olika teknik- och spelövningar. Som ledare och tränare blir det då viktigt att kunna anpassa och organisera spelet på ett sätt som gör att de aktiva upplever det som en rolig träningsform och gärna fortsätter.
Om spelet – innebörd för er som förening
När det gäller spelet och vad det innebär för föreningen finns det mycket som överensstämmer med den inramning kring Svensk innebandys utvecklingsmodell (SIU) som finns i den goda innebandymiljön.
Här vill vi särskilt lyfta nedanstående områden.
Utbildade ledare och tränare
För att skapa en sund och bra utvecklingsmiljön för spelarna i föreningen är det viktigt att ledare och tränare är utbildade. Idag erbjuder Svenska Innebandyförbundet en rad olika utbildningar för ledare på olika nivåer. Det kan även vara viktigt att arrangera interna utbildningsinslag och erfarenhetsutbyten.
Samverkan i föreningen
Som förening är det viktigt att se den röda tråden från knatte till elit. Att skapa träffar både inom de olika nivåerna och nivåer emellan är bra exempel på hur man kan samverka i föreningen.
Om föreningen har möjligheten och resurserna till fadderverksamhet är även det ett gott exempel på samverkan. Att koppla ihop äldre spelare med yngre spelare bidrar till förebilder, gemenskap, kunskapshöjning och få känna på att vara ledare.
En annan del av samverkan sträcker sig även utanför den egna föreningen/idrotten. Det handlar om att erbjuda en verksamhet som ger förutsättningar för barn och ungdomar att hålla på med flera idrotter.
Här krävs samverkan internt kring hur man ser på detta och organiserar tränings- och tävlingsverksamheten, men det behövs säkert också samarbete med andra föreningar/idrotter för att få ihop de samlade idrottsaktiviteterna för de aktiva.
