Jan Inge Forsberg invald i Svensk Innebandys Hall of Fame

Allt började runt 80-talet och det var med sporten… volleyboll. Eller rättare sagt kompisgänget som spelade volleyboll och i stället kom i kontakt med sporten innebandy.

– Några av oss var faktiskt ganska hyggliga på volleyboll, det ska jag säga men när innebandyn kom blev det något annat. Jag minns hur vi köpte det första setet med klubbor, sex röda och sex gula från sportbutiken C-Å Ahlqvist (Unihocs grundare). Vi började spela och kände direkt att den här sporten hade något, berättar Jan Inge Forsberg.

Grabbgänget som spelat volleyboll i Sjövalla ville starta en innebandysektion för att ta ett första steg men där och då blev det tvärnit. Första fröet till Pixbo IBK såddes alltså av ett nej tack. Ett nej tack som Jan Inge även framöver kom att göra till ett: ”Då löser jag det själv-svar”.

– ”Korpsport ska vi inte ha” sa de i Sjövalla och då enades vi, vi som bodde i Pixbo att köra det själva. Det är så det var med historien om Pixbos namn. Det var ju ett villaområde som inte var särskilt stort men alla bodde ju där så det var ett självklart namn som alla kunde enas om.

– Sen var det ju inte lätt bara för vi hade en förening. Innebandyn räknades inte som en riktig sport på den tiden. Vi fick inte ens en halltid. Till slut lånade vi en liten gympasal av vaktmästaren där i Mölnlycke, kanske 10 gånger 20 meter. Sen fick vi en tid i Mölnlycke, men där klagade folk för att vi satte märken i golvet.

Jan Inge blev där och då Pixbos första ordförande. Ett arbete han sedan skulle sitta med som ordförande eller i styrelsen i 43 raka i år. Idag är det faktiskt första säsongen utan styrelsearbete. 

– Haha, ja, jag kanske skulle ha slutat med styrelsearbetet för tio år sedan men du förstår hur det är. Det är något som ligger en nära och man är rädd att det ska stå och falla med mig. Det har varit en oro jag men nu kände jag att föreningen är i trygga händer. Det är många som varit med och gjort det bra. Det har gått himla bra nu också.

– Det konstiga är att samtidigt är jag nog med mer än någonsin i föreningen och gör saker men jag gör det jag tycker om. Nu fixar jag guldtröjor till Champions Cup, fixar saker runt om och gör fler saker som lustfyllt och när det finns roliga idéer och saker i stället för åtaganden.

Då när klubben tog sina första stapplande steg, den 20 mars 1981, var Jan Inge Forsberg spelare. En spelarsejour blev olyckligt kort efter en nackskada 22 års ålder. Flertalet operationer senare kanske skadan gav upphov till alla de andra karriärerna som blev. 

Efter skadan blev det nämligen flertalet andra uppdrag, domarkarriär med bland annat en tredje och avgörande SM-final och så även en begynnande tränarkarriär. Pixbo började bli ett lag att räkna med under årens gång men i början av 90-talet tog tränarkarriären en helt ny vändning. Jan Inge Forsberg fick möjligheten att bli förbundskapten precis innan EM i Finland.

– Jag minns att Christer Olsson var förbundskapten men det blev en konflikt med förbundet om avtalet där. Plötsligt fick jag ett samtal – jag tror det var Per Jansson eller Thomas Eriksson – som undrade om jag ville ta över herrlandslaget.

– Det var ett tufft val. Jag trivdes i Pixbo men det var också en enorm ära. Att kliva in i landslaget är något speciellt.

Europamästerskapet (EM) i innebandy spelades i Finland och var förlagan till det som idag är VM. Men att det suktades efter ett stort mästerskap inom innebandyn märktes, framför allt i både Finland och Sverige. Sporten var på frammarsch och under försommaren 1994 i maj bjöds det äntligen upp till en riktigt avgörande.

– Jag minns verkligen hur det var där under EM-finalen i Helsingfors. Inför finalen så var det en galen stämning. Finland hade slagit oss i gruppspelet och inför finalen så var helt vilt. Speakern var helt till sig och skrek som tusan för Finland och det var verkligen annorlunda mot idag. Men vi lyckades vinna och det var en mäktig upplevelse.

Efter EM-guldet vände fokuset återigen till Pixbo men samtidigt började en annan tid att se sina första spår. Första tiden så handlades bollar, klubbor och allt annat material från lokala sportbutiker och återförsäljare men det saknades en speciell innebandybutik. Lösningen? För Jan Inge blev det att göra det själv. 

– Det var något vi själva saknade och vi ville ju ha en riktig innebandybutik så vi startade en själva. Världens första specialistbutik för innebandy. På den här tiden så fanns det bara Morabladet och några Jollyklubbor mer eller mindre. Men det vi gjorde var ju att vi kapade klubbor, fixade bladen genom att värma det och vinkla det så att man sköt bättre. Folk kom in och testade och blev helt lyriska. 

– Det här var ju ren magkänsla, det fanns inga marknadsundersökningar eller sådant då utan vi gjorde bara det vi själva saknade och det gick bra.

Tiden för nyskapande skulle också göra att innebandybutiksintresset blev mer av ett klubb- och materialintresse. Tack vare en ny aktör på klubbmarknaden.

– Över en natt så förändrades allt när Exel kom in med sin nya klubba. Det blev en ny grej. Klubban var smalare, hade linda och så var det skålat blad. Det var något totalt nytt mot det som funnits tidigare bland de andra märkena, berättar Jan Inge och berättar vidare:

– Unihoc blev utkonkurrerade över en natt och de försökte hitta en väg tillbaka. Så jag och brorsan, som jag startat butiken med, blev värvade över dit. 

Året vi är vid nu är 1996 och innebandyn har sitt första VM med tiotusentals åskådare i finalen i Globen. Det vädras pionjärsanda och framfart bland många innebandyentusiaster och ännu fler får upp ögonen för sporten. 

På Unihoc råder det bråda tider men även om det går bra vill Jan Inge mer. Under åren börjar han känna att han vill gå åt en annan riktning och ägarna åt ett annat.

– 2001 kom vi till en punkt där det blev ohållbart till slut. Vi var inte överens om hur vi skulle arbeta och det ledde till att två val. Antingen skulle jag köpa ut de andra eller bryta mig loss. Det ledde till att vi startade Zone, berättar Jan Inge och fortsätter om starten:

– Jag och Hans Wallenstam klev ut med lite kapital och kunskap började vi starta upp och köra på. Vi började med ett väldigt litet utbud men vi ville göra vår grej. Vi började med tre klubbor, en boll och en målvaktströja och en målvaktsbyxa.  

Sakta men säkert började Jan Inges lilla nystartade märke Zone att plocka marknadsandelar av de andra. En del av de gamla kollegorna på Unihoc värvades över och Zone växte mer och mer. 2004 hade det gått så bra för Zone att ett nytt erbjudande kom på tal. 

– Ägarna på Unihoc ringde upp igen och frågade om vi inte skulle samarbeta på nytt. Fint erbjudande men det här har vi gjort och det går aldrig sa jag. Då efter lite mer samtal förstod jag att vi var i ett nytt läge och att möjligheten att köpa Unihoc var bättre nu än tidigare. Så vi pratade ihop oss och gjorde ett avtal. 

– Det var stort, lilla Zone köpte upp Unihoc och det tror jag inte många vet. Vi valde att skilja varumärkena åt och därmed bildades namnet Renew. Idag är det Unihoc som står för strukturen, de stora klubbarna och det mer teknologiska i klubborna medans Zone är lite mer rock’n roll, färgglatt och folk som vågar sticka ut. Det tog tid att hitta en bra balans mellan varumärkena men idag fungerar det riktigt bra. De kompletterar varandra.  

Som att inte grundare av en förening, förbundskapten och ägare av världens största innebandymärke räckte så finns det även annan sträng på Jan Inges lyra. 2010 la han till en minst sagt otippad sådan, även för han själv, nämligen politiker.

– Politik är något som aldrig intresserat mig på ett privat plan. Jag struntar i vilka som styr men idrotten står mig varmt om hjärtat och när vi hade samtal med politikerna här i Mölnlycke så var beskedet tydligt. Det skulle ta minst 20 år att få en arena och då var det ju ett nej ansåg jag, så ja, jag startade Sportpartiet, berättar Jan Inge och fortsätter:

– När jag sa att vi skulle starta partiet så sa politikerna lycka till. Det gav ännu mer tändvätska och i valet 2010 fick vi ett mandat i kommunvalet. Fyra år senare fick vi tre mandat och i samband med det så blev vi i en vågmästarroll där Alliansen hörde av sig och vi fick till ett samarbete. 

2021 stod också det som Jan Inge kämpade för på plats i Mölnlycke i Härryda kommun, nämligen Wallenstam Arena. Den nuvarande hemmaarenan och högsätet för Pixbo IBK.  

– Det blev en eventarena för 200 miljoner där vi har kapacitet för 2000 i A-hallen. Det är tre hallar som ger glädje, skapar mervärde och en massa rörelse för ungdomar, barn och elitverksamhet. Att det dessutom är något som Pixbo driver dygnet runt mer eller mindre 365 dagar om året, det är min pricken över i:et. Det är jag otroligt stolt över.

Idag är Jan Inge inte politiskt aktiv, partiet är överlämnat åt andra, han har inget tränaruppdrag och domarkarriären är sedan länge överblåst. Men mitt i allt så är fan fortfrande verksam i två saker, ett bollplank åt Pixbos styrelse och verksam med innebandybolaget Renew. 

– Jag har varit nästan i alla roller inom innebadyn när man tänker på det. Det har varit spelare, domare, tränare, förbundskapten, entreprenör, butiksägare. Det är väl bara sekreterare och kassör som jag kanske sluppit, men det får gärna någon annan vara. 

När allt är summerat och Jan Inge får frågan om vad som betytt mest i innebandylivet så är det ändå är såklart svårt att välja med det blir ändå familjärt. 

– Det är nog ändå SM-gulden som jag och Hans Wallenstam var med och coachade då våra barn vann Ungdoms-SM och Junior-SM 2008 och 2010. Det andra är ändå materiella grejer. Det är blad och plast och bara saker. Här är det barnen som vuxit upp och som tränat dag ut och dag in. Det är helt andra känslor på helt olika sätt det är väldigt speciellt på ett helt annat sätt.