Goda förutsättningar för skadeprevention på NIU och RIG – men elevernas totala belastning är en utmaning

I studien intervjuades 15 lärare verksamma på NIU och RIG runt om i Sverige. Resultaten visar att skadepreventivt arbete bedrivs regelbundet och i flera olika former. Övningar som Knäkontroll och gymbaserad fysträning är vanliga inslag, och många skolor upplever att de har goda förutsättningar i form av både tid och tillgång till ändamålsenliga lokaler.

En återkommande utmaning som lärarna beskriver är att få eleverna att förstå vikten av skadeprevention och att själva ta ansvar för arbetet. För att öka motivationen används olika strategier, till exempel att koppla skadeprevention till prestationsutveckling, variera övningar och anpassa svårighetsgrad, eller låta erfarna spelare berätta om betydelsen av att förebygga skador. Tyngdpunkten i arbetet ligger främst på att hantera de fysiska belastningar som är typiska för innebandy, även om det också förekommer exempel på insatser som berör psykisk belastning, som stresshantering.

Ett tydligt mönster i studien är att undervisningen ofta bygger på progression. Inledningsvis är skadepreventiva moment till stor del lärarledda, men allteftersom eleverna går genom gymnasiet förväntas de ta ett allt större eget ansvar. Lärarna beskriver hur kontinuerlig dialog med eleverna är en nyckelfaktor i detta arbete. Att regelbundet följa upp hur eleverna mår och hur deras totala tränings- och matchbelastning ser ut upplevs som centralt. Som en av lärarna uttrycker det: ”vi är ju bara en tårtbit” och för de flesta elever sker majoriteten av innebandyutövandet utanför skolans verksamhet.

Just den totala belastningen lyfts fram som ett viktigt observandum i studien. Lärarna beskriver den generellt som hög, men också som svår att få överblick över. Ofta är flera olika lärare, ledare och tränare involverade i elevernas vardag, vilket kan göra det svårt att veta vilka krav som ställs och vilket skadepreventivt arbete som bedrivs inom klubblagsverksamheten. Där det finns en etablerad kommunikation mellan skola och förening, eller där många elever tillhör samma klubblag, upplevs samordningen fungera bättre. I andra fall beskriver lärarna att elever riskerar att hamna i kläm och få svårt att hitta balans för återhämtning mellan förväntningar att prioritera matcher och träningar med klubblaget och skolans krav på närvaro och aktivt deltagande som en grund för betygssättning.

Forskarna menar att ett tydligare gemensamt ansvarstagande kring skadeprevention och hantering av total belastning skulle kunna stärkas genom bättre strukturer för samverkan mellan skola och klubblag. Här pekas förbundet ut som en möjlig nyckelaktör, genom att skapa riktlinjer och förutsättningar som underlättar dialog och samarbete till gagn för både spelare, skolor och föreningar.

Medverkande i studien:
Sofia Levin, Umeå Universitet
Taru Tervo, Innebandyns kompetenscentrum, Umeå universitet
Eva Tengman, Umeå universitet
Andreas Stenling, Umeå Universitet
Andreas Ivarsson, Halmstad Universitet 

Kontakt:
sofia.levin@umu.se
taru.tervo@umu.se

Läs artikeln här

Här kan du läsa mer om projektet

Projektet finansieras av Svenska innebandyförbundet, Innebandyns kompetenscentrum och Företagsforskarskolan vid Umeå universitet.