"Mitt mål är att ha roligt på varje träning"

Förra årets vinnare av Folksportens hjältar håller lika högt tempo som innan. Peter Johansen är målvaktstränare i LI20 IBF, fembarnspappa, farfar, pedagog för barn med NPF-diagnoser i årskurs 1-6, och vill läsa idrottspsykologi på universitetet.

Det var en mycket ödmjuk vinnare som tog emot priset som Folksportens hjälte under SM förra året. Med tårar i ögonen framhöll han sin roll som lagspelare. Peter Johansens bakgrund i föreningen är lång och han har haft olika roller. Men just nu är han fullt engagerad i klubbens målvaktssatsning.

- Jag har själv varit målvakt i 40 säsonger. Det är en utsatt position. Min erfarenhet är att när de är barn vill alla stå i mål. Sen blir de färre och färre för varje år. Till slut är det bara en kvar i årskullen. Målvaktens uppgift är mer riskabel. Ett räddat eller insläppt mål kan avgöra en hel match. Men det är den som lägger mål som får hurrarop efteråt. Den mentala styrkan är viktig och nu vill jag fördjupa mig i ämnet.

Vad är din styrka som tränare?
- Viktigast är att alla kommer till träningen för att det är roligt. Och jag är bra på att göra det roligt! Om de bara dyker upp, så blir det bra. Resten tar vi löpande; jag frågar ”Vad vill du bli bättre på?” Och efter match har vi utvärdering och fokuserar på sånt de vill förbättra. Min uppgift är att ta spelarna så långt jag kan. Men det är deras eget driv som avgör. Jag är bara en bricka i spelet. En tjej i laget, Lova Wilén, blev uttagen till RIG och tog silver i distriktslags SM nyss. I nio år stod hon ut med mig (skratt). Och allt är hennes egen förtjänst!

Om du var barn, vem hade du röstat på som vinnare av Folksportens hjältar?
- Jag vet precis! Sören Kant! Som barn var han min fotbollstränare, han var en ung tränare och gjorde att det alltid var roligt att komma till träningen. Jag har stött på både bra och dåliga tränare under mitt liv, och har plockat upp det bästa bland annat från Sören. Som tränare ska jag se alla spelare varje gång, säga deras namn och betona positiva saker. Och aldrig sucka över misstag! Det är viktigt.

Vad har ditt engagemang gett dig?
- Jag fick upp ett minne på Facebook nyss. En film när en flicka i laget gjorde sitt första mål! Ett kvitteringsmål och hon hoppar rakt upp i luften, sen springer hon till mig och ger en kram. Det var en ganska häftig känsla.