Där innebandyn och forskningen går hand i hand

I Umeå finns en plats där de frågorna tas på största allvar – Innebandyns kompetenscentrum (IKC).

IKC är ett samarbete mellan Svenska Innebandyförbundet, Umeå kommun och Umeå universitet, med ett tydligt uppdrag: att stärka svensk innebandy genom forskning som går att använda i praktiken.

– IKC startade 2012 och grundtanken var egentligen väldigt bred – att utveckla svensk innebandy. Det var både inspirerande och lite skrämmande, eftersom man inte riktigt visste var man skulle börja, säger Taru Tervo, forskningssamordnare vid IKC.

Anders Jonsson, forskningsansvarig på Svenska Innebandyförbundet, beskriver målet med IKC på ett enkelt sätt.

– För oss är det viktigt att forskningen är verksamhetsnära och leder till förbättringar, både för alla aktiva och för hur vi jobbar i föreningar och förbundet.

En stor sport – men med kunskapsluckor

När de första granskningarna gjordes blev det snabbt tydligt att innebandyn låg efter jämfört med många andra idrotter, sett ur ett vetenskapligt perspektiv.

– Jämfört med sportens storlek i Sverige fanns det tydliga kunskapsluckor. Det fanns mycket praktiskt kunnande om spelet, men väldigt få vetenskapliga publikationer. För att sporten kan ta nästa steg och utvecklas är det viktigt att vissa delar vilar på vetenskapliga grunder, till exempel hur vi ska minska risken för skador.

Det blev startpunkten för ett arbete som sedan dess spänner över allt från elit till bredd.

Ett av de första större projekten handlade om att ta fram fysiologiska riktlinjer för innebandyspelare – något som länge funnits i praktiken, men utan vetenskaplig förankring.

– Vi genomförde flera studier där vi bland annat mätte hur mycket innebandyspelare springer, hur snabbt de accelererar och vad som faktiskt händer under matcher. När vi kopplade matchdatan till testdata kunde vi skriva riktlinjer som svarar på en väldigt grundläggande fråga: hur ska man egentligen träna för innebandy?

På så sätt blev forskningen ett verktyg för både tränare och spelare och något som kan användas ute i innebandysverige.

Ett annat projekt som tydligt visar hur IKC arbetar är den pågående målvaktsstudien. Här kom initiativet direkt från innebandyns vardag.

– Det var målvakter, ledare och även några föräldrar som hörde av sig och lyfte att mycket av den skadeförebyggande träningen inte tog hänsyn till målvakternas rörelsemönster. De har helt andra förutsättningar än utespelare och vi önskar att i framtiden kunna ta fram anpassade program även för de.

Studien bygger på analyser av VM-matcher, enkäter med SSL- och finska F-liiga-målvakter samt nära dialog med innebandyns egna experter.

– Om man tittar på hur innebandymålvakter rör sig är det faktiskt ganska unikt jämfört med andra sporter. Vi har försökt hitta liknande rörelsemönster, men det närmaste vi kommer är ishockey och även där är förutsättningarna annorlunda. Det här är ett bra exempel på forskning som verkligen kommer från praktiken och som ska tillbaka dit.

När forskningen ger konkreta effekter

Ett område där IKC:s arbete fått stort genomslag är skadeprevention, inte minst genom arbetet med knäkontroll.

– Studier visade att knäkontroll var väldigt effektivt för att minska akuta skador hos innebandyspelare. Då valde vi att ta det ett steg vidare och skapa innebandyns egen knäkontroll, anpassad efter sporten och presenterad på ett sätt som gör den lätt att använda i vardagen.

Materialet finns i dag som filmer, PDF:er och utbildningar, och används runt om i landet.

– För oss är det jätteviktigt att forskningen inte blir svår eller exkluderande. Det akademiska språket kan vara tungt, så vi jobbar alltid med att göra kunskapen populärvetenskaplig och lättillgänglig. Annars får vi inte den effekt vi vill.

Taru Tervo beskriver ofta sin roll som just en brygga mellan två världar.

– I början såg jag mig själv lite som en tolk. Forskarna kan forskningen, men inte alltid innebandyn. Innebandyn kan sporten, men pratar inte alltid samma språk som akademin. När vi får de perspektiven att mötas blir resultaten mycket bättre och mycket lättare att få ut i verksamheten.

Det arbetssättet har också bidragit till att skapa en tydligare gemensam riktning för innebandyns utveckling.

– När det finns forskning i botten blir det enklare att jobba enhetligt och långsiktigt. Det ger stöd i vad som ska genomsyra utvecklingen och gör att fler drar åt samma håll.

Sideline – det största skadeprojektet inom svensk innebandy

Ett av de mest omfattande projekten inom IKC är Sideline-projektet, det största longitudinella forskningsprojektet som genomförts inom svensk innebandy. Projektet har följt elever vid över 20 innebandygymnasier och samlat data om fysisk förmåga, mental hälsa, träningsbelastning och skador.

Den första studien visade ett oväntat resultat: spelare med hög fysisk prestation och relativt god mental hälsa rapporterade flest skador. Det visar att god fysik inte automatiskt skyddar mot skador. Belastning och helhetsperspektiv är avgörande, och det är något innebandyn behöver bli bättre på att utbilda unga spelare kring.

Fler studier är på väg, bland annat om hur skadeprevention används på innebandygymnasier och en internationell enkät om att utöva innebandy på elitnivå.

– Vad gäller studier som ännu inte är avslutade eller presenterade vill vi nämna ett om spelformer som vi räknar med ska ge tränare och aktiva större möjlighet att anpassa planstorlek och deltagarantal för att effektivisera träningen av olika egenskaper eller moment, säger Anders Jonsson och fortsätter:

– Avslutningsvis måste vi också nämna en internationell studie vi leder och som handlar om dam- och herrlandslagsspelares förutsättningar i innebandyns Topp 10-nationer.

När forskning och innebandy möts på riktigt blir det mer än siffror och teorier, det blir verktyg som spelare, tränare och ledare faktiskt kan använda. IKC visar hur svensk innebandy kan växa på alla nivåer, från ungdomslag till elit, med kunskap som leder till smartare träning, färre skador och starkare prestationer.

För IKC är målet tydligt även framåt.

– Vi försöker alltid lyssna in vad som efterfrågas ute i innebandy-Sverige och försöker initiera projekt inom ämnet. Och det bästa kvittot är när vi får höra att det vi gör används och gör skillnad.