fler sidor om
Spelet
Förståelse, kunskap och utveckling av – spelet
Innebandy är en snabb sport som spelas mellan två lag. Grundläggande är att det lag som har bollen ska försöka göra mål i motståndarens mål och det andra laget ska göra vad de kan för att förhindra att motståndarna gör mål, samtidigt som spelarna försöker ta bollen från motståndarna för att göra mål själva. Innebandy är som många andra sporter komplex och ställer krav på spelarnas förmåga att använda tekniska, taktiska, psykologiska och motoriska/fysiska egenskaper. Spelarna fattar ständigt beslut kring samarbetet med medspelarna, och beslutsfattandet påverkas hela tiden av motståndarnas agerande. Innebandy är en så kallad ”spelarsport”, vilket betyder att utövaren fattar besluten om vad som sker i spelet.
Som aktiv är det bra att ha kunskap och förståelse kring sin idrott, exempelvis vilket grundläggande regelverk som gäller och de viktigaste principerna för själva spelet på den nivå som man befinner sig på. Men även andra aktörer har betydelsefulla roller när det handlar om spelet. Exempelvis ska förbund/föreningar utveckla en bra verksamhet för aktiva i olika åldrar och faser, ledare/tränare leda träning och matcher på bästa sätt samt anhöriga stödja aktiva, ledare/tränare och domare.
För att förstå, tillämpa och utveckla innebandyspelet finns en gemensam referensram som benämns spelfasmodell. Modellen bidrar till ett gemensamt synsätt på hur själva spelet går till och vilka spelfaser och skeden som det innehåller. Spelfasmodellen kan användas i varje innebandyklubb oavsett förutsättningar, och det går att anpassa modellen efter sitt sätt att spela samt på vilken nivå som verksamheten bedrivs. Om verksamheten utgår från spelet ökar dessutom sannolikheten för lärande och spelarnas motivation. Mer om hur spelfasmodellen tillämpas och utvecklas klargörs under de olika nivåerna i SIU senare i detta kapitel. Den grundläggande modellen illustreras på bilden här (bredvid eller under beroende på plattform).
Spelet växlar återkommande mellan fyra olika spelfaser/skeden. De uppstår oregelbundet beroende på matchsituationen och speglar varandra. I anfallsspel är spelfaserna (1) speluppbyggnad och (2) komma till avslut och göra mål. I försvarsspel är det (1) förhindra speluppbyggnad och (2) förhindra och rädda avslut. Fasta situationer tillkommer. Den här beskrivningen av spelet innebandy gäller för alla nivåer.
Invasionsspel
Innebandy tillhör idrottsgruppen lagspelsidrott och underkategorin invasionsspel. Invasionsspel omfattar spel som har till syfte att ett lag ska ta sig in i motståndarens territorium (planhalva) för att inom spelreglerna göra minst ett mål mer än motståndaren och därmed vinna matchen. Kännetecken för invasionsspel är att båda lagen kan använda hela spelplanen. Därmed kan spelarna möta motstånd i samtliga faser av spelförloppet. Den miljö som spelarna befinner sig i kan beskrivas som komplex, dynamisk, oordnad och oförutsägbar.
I Sverige utövar många barn och ungdomar invasionsspel, exempelvis i innebandy, fotboll, ishockey, handboll och basket. Studier visar att det råder god överförbarhet mellan olika invasionsspel. Det stärker uppfattningen att barn och ungdomar bör hålla på mer flera idrotter under uppväxtåren.
Invasionsspel bygger på gemensamma grundprinciper i spelet. Grundprinciperna återkommer oregelbundet under spelets gång och är i ständigt samspel med varandra. Principerna visas i bilden (bredvid eller under beroende på plattform) och klargörs i den efterföljande texten. Vidare konkretiseras spelet och grundprinciperna under de rekommendationer som finns avslutningsvis för respektive nivå i utvecklingsmodellen.
Spelvision – grundprincipen om struktur/formation
Spelets grundprincip kring hur laget strukturerar sig grundas i vilken typ av spelvision och speltanke laget har. Att bygga ett spelsystem grundat i spelvisionen är en nyckel för att kunna förklara för de aktiva vad det är som man vill försöka uppnå. Visionen att göra fler mål än motståndaren är grundscenario, men hur man som lag ska förhålla sig till varandra och motståndaren är avgörande.
Spelet kan förklaras i olika motsatsförhållande som exempelvis: “Att vinna boll så snabbt som möjligt för att överta bollen eller att skydda målet till varje pris” respektive “Att gå på avslut så fort som möjligt eller att skydda bollen så mycket som möjligt vid bollinnehav”. Varje spelare behöver vara medveten om vilka principer som ska tillämpas i spelet utifrån spelvisionen samt spelsystemet som ska praktiseras för att ge laget goda möjligheter att nå det man vill. Samtidigt ska spelvisionen vara anpassad efter vilken nivå som spelarna befinner sig på.
Spelbarhet – grundprincipen om bollens förflyttning
Bollens förflyttning på planen har inverkan på samtliga spelares rörelse, även målvakten anpassar sin position efter bollens förflyttning. En viktig del för spelaren är att göra sig själv eller en lagkamrat spelbar, det vill säga en väg för bollens förflyttning till en medspelare. Det kan ske genom att röra sig på planen till olika ytor som öppnar sig eller se till att en lagkamrat får möjlighet att få en yta som skapar tid gentemot motståndaren.
På det sättet kommer spelaren som är spelbar att få tid och utrymme att hamna rättvänd emot planen och se nya tänkbara lösningar för att spela bollen mot målet. Framgångsrika lag förstår denna princip och genom att flytta bollen med sitt passningsspel tvingar de motståndarna att flytta sig. På det sättet kan laget skapa ytor, lättare ta sig in i ytor och skapa målchanser.
Spelbarhet – grundprincipen om spelarförflyttning
På samma sätt som bollen är i rörelse är spelarna i rörelse. Anfallsspelare rör sig för att skapa ytor och ta sig in i ytor för att få bollen. Försvarsspelare följer oftast en eller flera motståndare för att försöka stänga ytor. Försvarsspelaren strävar efter att ta tillbaka bollen, markera en spelare eller försöka stänga motståndarens ansats till att skapa yta och tid med bollen, alternativt försvåra bollens och motståndarens väg till målet.
Kommunikation – grundprincipen om relationer/kommunikation
Den avslutande grundprincipen är den som binder samman de andra tre principerna. Om samverkan mellan spelarnas aktioner är väl avvägd blir laget samspelt – timingen fungerar. Denna koordinering av aktioner bygger på kommunikation. Kommunikationen mellan spelarna kan vara verbal eller icke-verbal. Kommunikationen är en grund för spelförståelse och hjälper laget att följa sitt spelsystem.
Spelförståelse – spelaren (aktion, informationsprocessen)
Att spela ett invasionsspel ska ses ur ett helhetsperspektiv där spelet står i fokus och det sker genom en växelverkan mellan en spelare och dennes omgivning och miljö – en miljö som är komplex och föränderlig.
Spelaren löser uppkomna situationer i spelet genom en samverkan mellan informationsprocessen och färdigheterna spelförståelse, teknik, fysisk och psykologisk förmåga. Detta kallas för en aktion. Samspelet mellan färdigheterna ligger till grund för spelarens förmåga att uppfatta, värdera, besluta och utföra en aktion. Spelarens uppfattningsförmåga, beslutsfattande och utförande ska därför ses som en enhet. En aktion kan vara ett enskilt moment eller flera sammansatta moment.
Vilken information en spelare uppfattar från omgivningen och miljön varierar eftersom spelet är dynamiskt. Exempelvis kan en passning komma till en spelare på olika sätt: med en motståndare nära eller långt ifrån, på ett halt parkettgolv eller på ett strävt underlag. Detta påverkar själva utförandet av aktionen. En aktion är således aldrig den andra lik.
Se bilden om informationsprocessen och innebandyaktionen.
Träningsekonomi
Det finns ett begrepp som benämns som träningsekonomi, och som är viktigt att beakta när man planerar träning och arbetar med att utveckla spelet. Träningsekonomi inkluderar två delar:
-
Aktivitetstid = handlar om hur pass aktiva spelarna är och där man eftersträvar en hög aktivitetstid (per träningsminut).
-
Lärtid = står för det som spelarna lär sig under träningen och där man strävar efter hög lärtid (per träningsminut).
En väl planerad träning ska alltså maximera både aktivitets- och lärtid för de aktiva.
Att tänka på för de aktivas aktivitetstid:
-
Hur många moment övar spelarna på?
-
Vad är syftet med övningarna?
-
Hur kan man utveckla övningarna för att öka mängden moment och därmed aktivitetstid?
-
Hur aktiva är målvakterna?
Att tänka på för de aktivas lärtid:
-
Vad är syftet med övningarna och vad vill man att de aktiva ska lära sig?
-
Vad lär sig de aktiva?
-
På vilka sätt kan tränaren genom sin feedback stödja syftet med övningarna och lärandet?
-
Hur kan man utveckla övningarna för att ännu bättre tillgodose syftet?
