Alexander Rydberg har blivit bofast i "familjen" Finn
22 eller 26 säsonger? Ja, hur många var det nu? Oavsett antalet är Alexander Rydberg en meriterad IBK Finn-spelare och kan sin förening innan och utan. Skånes Innebandyförbund tog ett snack med kuggen för att förhöra sig om Finns status och redogöra hur många säsonger han har varit aktiv i Lundalaget.
Det är mycket som är unikt med IBK Finn. För det första bildades föreningen 1993 av studenter som ansåg att kombinationen studier och innebandyns gemenskap var en bra "kombo". För det andra spelar föreningen i lila matchtröjor – något sällsynt i innebandysvären. Och för det tredje har man en licensierad spelare som är en av de skåningar som har gjort flest raka säsonger i en och samma förening. Spelaren är Alexander Rydberg, 46, som enligt iBIS gör sin 22:a säsong, medan en tidigare Finn-spelare menar att han redan har avverkat sin 23:e. Så vad säger Alexander själv?
– Jag vill få det till 26 säsonger. Men nu blev jag osäker. Kom jag hit när jag var 20? Eller så var jag 21, eller 22. Oavsett så har jag hållit till här länge nu, säger Alexander Rydberg, som tidigare har erfarenhet av spel i IK Stanstad och IBK Södra-Dal, numera IBK Lund.
Åtminstone har Alexander passerat 20-årsgränsen. Därmed går det att konstatera att den rutinerade kuggen kan sitt IBK Finn innan och utan.
Hur skulle du vilja beskriva föreningen?
– Det är en enormt familjär förening, med gemenskapen i fokus. Alla spelare håller alltid samman – oavsett om du spelar eller sitter på bänken.
Gemenskapen sitter i väggarna sedan starten, alltså? Med tanke på att IBK Finn grundades av ett studentgäng.
– Precis. Är du en bra människa har du en fast plats i laget direkt. Och om du utöver det också är en bra innebandyspelare, då är det bara ett stort plus.
Spelare har kommit och gått. Människor har bytts ut. Kvar står Alexander Rydberg. Är det annorlunda människor idag jämfört med för 20 år sedan?
– Både ja och nej. När den här föreningen grundades var studietiden något helt annat än vad den är idag. Då pluggade man, men hade också tid för gemensamma aktiviteter. Det ser vi inte i lika hög utsträckning idag. Nu är det inte längre studentgrupper som söker sig hit, i de fall vi får in studenter, utan oftast enskilda studenter som vill ha någonstans att spela.
Publicerad av Wilhelm Nilsson, wilhelm.nilsson@innebandy.se