21 säsonger i högsta serien, men utbytt i första matchen
Publicerad
Historien tar sin början på Kronoparkens fritidsgård, med en fråga om att hoppa in som domare när ingen annan kunde döma. Där och då visste ingen, han själv inräknad, att det skulle bli starten på en av värmländsk innebandys allra främsta domarkarriärer.
Totalt dömde Michael Walkert imponerande 21 säsonger i högsta serien och han fick motta pris som årets domare 1998/99. Men resan startade alltså på Kronoparken. Helt utan omedelbar framgång.
- På den tiden jag växte upp så handlade innebandyn om att vi åkte runt på fritidsgårdarna och spelade matcher mot varandra. Vid ett tillfälle behövdes en domare på Kronoparken. Jag blev tillfrågad av Anders Lidström om jag kunde döma och sa ja. Det gick lite knackigt, så efter första perioden kom Anders fram och sa att ”du behöver inte fortsätta”. Så jag blev alltså utbytt efter halva matchen.
Här kunde karriären ha slutat innan den knappt börjat. Och man kan fråga sig hur den unge Michael Walkert tog denna initiala motgång.
- Min största fundering där och då handlade inte om att jag blev utbytt utan om jag skulle få ersättning för matchen eller inte. Ersättningen den gången var en 33cl flaska läsk och en chokladboll och lyckligtvis fick jag det även fast jag bara dömt halva matchen. Så det var min start på karriären, skrattar Michael Walkert.
Trots starten väcktes ett intresse för domarskapet och Michael Walkert bestämde sig så småningom för att gå sin första domarkurs.
- Den första riktiga seriematchen efter att jag gått en distriktsdomarutbildning var i Skattkärrskolan och den som är bekant med hallen vet hur liten den är. Som sarg hade man satt upp plywoodskivor med vinkeljärn som stöttade upp så att den inte skulle välta. Så härifrån och framåt så har ju innebandyn verkligen gjort en stor och lång resa till hallar som är byggda specifikt för sporten. När jag började så var det gymnastiksalar med väldigt trånga utrymmen och linjer i all oändlighet, så det har ju skett jättestor utveckling i var man faktiskt spelar innebandy.
Steget upp på elitnivå tog Michael Walkert som ett år för ung med den ett år äldre kollegan Tony Thuresson. Han fick dispens för att vara elitdomare den första säsongen. Och starten blev också förhållandevis tuff.
- Jag fick väl kämpa ganska mycket i uppförsbacke och motvind utifrån åldern och jag fick en hel del syrliga kommentarer utifrån det i början. Det var mycket ”här kommer junioren” och ”utdömda av juniorerna”. Vi behövde hela tiden var strået vassare än våra kollegor på något vis. Men vi hade väldigt god stöttning i våra domarcoacher, i de som utbildade och även i våra kollegor. Genom åren har det sedan flutit på ganska bra, jag har inte varit i alltför många blåsväder, utan lyckats få till en ganska bra stämning på planen.
Elitkarriären tog honom successivt vidare till de stora arenorna och de avgörande matcherna.
- Från att ha dömt i Kronoparkens fritidsgård och lilla Skattkärrsskolan så har jag befunnit mig flera gånger i Scandinavium och dömt matcher, Cloetta Center i Linköping, Kempehallen i Örnsköldsvik. Så från ett ganska litet format till ett väldigt stort format får man väl säga om den utvecklingen.
Minnen av stora matcher och avgörande ögonblick finns det förstås många. Michael Walkert väljer en SM-final i Lisebergshallen. På ena sidan hemmalaget Pixbo, på den andra gästande Warberg.
- Det var en avgörande finalmatch där matchen innan fick ett ganska stökigt efterspel och sedan hade vi denna avgörande match att döma dagen efter. Det var helt fullsatt i Lisebergshallen. Oavsett åt vilket håll vi blåste och för vad, så reagerade någon del av hallen alltid kraftigt. Det var ganska många utvisningar och flera straffar. Till slut gick Warberg som segrare ur kampen. Men det här är en match som jag brukar nämna på temat minnen.
Michael Walkert har fått uppleva innebandyns utveckling inom de flesta områden under karriären. Han lyfter fram arrangemangen och inramningen som ett exempel där mycket har gått från det mest enkla och spartanska till proffsiga koncept med mycket publik, moderna intron och genomtänka mottaganden av både domare och motståndare.
Ett annat område som förändrats i stor utsträckning är tekniken och möjligheten att se matcher, både live och i efterhand. Något som tidigare kunde ställa till vissa problem.
- Jag kommer ihåg att de första matcherna som överhuvudtaget sändes försökte vi banda hemma med VHS-spelaren för att sedan kunna ta ut lite sekvenser att använda på domarutbildningarna. Och när tekniken utvecklades ytterligare så kunde vi få en DVD efter matcherna, vilket var ett oerhört fall framåt.
Totalt dömde Michael Walkert 349 matcher i högsta serien, varav 57 slutspelsmatcher.
Och för den som undrar, efter premiären på Kronoparkens fritidsgård, så blev han aldrig mera utbytt.
- På den tiden jag växte upp så handlade innebandyn om att vi åkte runt på fritidsgårdarna och spelade matcher mot varandra. Vid ett tillfälle behövdes en domare på Kronoparken. Jag blev tillfrågad av Anders Lidström om jag kunde döma och sa ja. Det gick lite knackigt, så efter första perioden kom Anders fram och sa att ”du behöver inte fortsätta”. Så jag blev alltså utbytt efter halva matchen.
Här kunde karriären ha slutat innan den knappt börjat. Och man kan fråga sig hur den unge Michael Walkert tog denna initiala motgång.
- Min största fundering där och då handlade inte om att jag blev utbytt utan om jag skulle få ersättning för matchen eller inte. Ersättningen den gången var en 33cl flaska läsk och en chokladboll och lyckligtvis fick jag det även fast jag bara dömt halva matchen. Så det var min start på karriären, skrattar Michael Walkert.
Trots starten väcktes ett intresse för domarskapet och Michael Walkert bestämde sig så småningom för att gå sin första domarkurs.
- Den första riktiga seriematchen efter att jag gått en distriktsdomarutbildning var i Skattkärrskolan och den som är bekant med hallen vet hur liten den är. Som sarg hade man satt upp plywoodskivor med vinkeljärn som stöttade upp så att den inte skulle välta. Så härifrån och framåt så har ju innebandyn verkligen gjort en stor och lång resa till hallar som är byggda specifikt för sporten. När jag började så var det gymnastiksalar med väldigt trånga utrymmen och linjer i all oändlighet, så det har ju skett jättestor utveckling i var man faktiskt spelar innebandy.
Steget upp på elitnivå tog Michael Walkert som ett år för ung med den ett år äldre kollegan Tony Thuresson. Han fick dispens för att vara elitdomare den första säsongen. Och starten blev också förhållandevis tuff.
- Jag fick väl kämpa ganska mycket i uppförsbacke och motvind utifrån åldern och jag fick en hel del syrliga kommentarer utifrån det i början. Det var mycket ”här kommer junioren” och ”utdömda av juniorerna”. Vi behövde hela tiden var strået vassare än våra kollegor på något vis. Men vi hade väldigt god stöttning i våra domarcoacher, i de som utbildade och även i våra kollegor. Genom åren har det sedan flutit på ganska bra, jag har inte varit i alltför många blåsväder, utan lyckats få till en ganska bra stämning på planen.
Elitkarriären tog honom successivt vidare till de stora arenorna och de avgörande matcherna.
- Från att ha dömt i Kronoparkens fritidsgård och lilla Skattkärrsskolan så har jag befunnit mig flera gånger i Scandinavium och dömt matcher, Cloetta Center i Linköping, Kempehallen i Örnsköldsvik. Så från ett ganska litet format till ett väldigt stort format får man väl säga om den utvecklingen.
Minnen av stora matcher och avgörande ögonblick finns det förstås många. Michael Walkert väljer en SM-final i Lisebergshallen. På ena sidan hemmalaget Pixbo, på den andra gästande Warberg.
- Det var en avgörande finalmatch där matchen innan fick ett ganska stökigt efterspel och sedan hade vi denna avgörande match att döma dagen efter. Det var helt fullsatt i Lisebergshallen. Oavsett åt vilket håll vi blåste och för vad, så reagerade någon del av hallen alltid kraftigt. Det var ganska många utvisningar och flera straffar. Till slut gick Warberg som segrare ur kampen. Men det här är en match som jag brukar nämna på temat minnen.
Michael Walkert har fått uppleva innebandyns utveckling inom de flesta områden under karriären. Han lyfter fram arrangemangen och inramningen som ett exempel där mycket har gått från det mest enkla och spartanska till proffsiga koncept med mycket publik, moderna intron och genomtänka mottaganden av både domare och motståndare.
Ett annat område som förändrats i stor utsträckning är tekniken och möjligheten att se matcher, både live och i efterhand. Något som tidigare kunde ställa till vissa problem.
- Jag kommer ihåg att de första matcherna som överhuvudtaget sändes försökte vi banda hemma med VHS-spelaren för att sedan kunna ta ut lite sekvenser att använda på domarutbildningarna. Och när tekniken utvecklades ytterligare så kunde vi få en DVD efter matcherna, vilket var ett oerhört fall framåt.
Totalt dömde Michael Walkert 349 matcher i högsta serien, varav 57 slutspelsmatcher.
Och för den som undrar, efter premiären på Kronoparkens fritidsgård, så blev han aldrig mera utbytt.
Publicerad av Camilla Olsson