Bli en del av gemenskapen – bli innebandydomare i Västernorrland!

Domarna vi träffar på Skyttis är Maria Dahlin, Isac Rönkä och Tindra Edlund. Maria sitter även i Västernorrlands Innebandyförbunds styrelse och är ordförande i domarkommittén. Alla tre fastnade för samma sak - innebandy är en snabb, rolig och enkel sport att sätta sig in i och domaryrket är flexibelt och gemenskapen är stor.

Maria Dahlin är 42 år, har aldrig spelat innebandy men började trots det döma nere i Stockholm 2011 och nu har hon dömt i över 10 år.
– Min dåvarande sambo hade ingen att döma med, jag sa att jag ger det ett år och tänkte att innebandy var lite som pensionärshockey inomhus. Men så var det verkligen inte, jag tyckte att det var otroligt roligt och det hände mer än vad jag trodde, säger Maria Dahlin.

Att börja döma fast hon aldrig spelat själv har fungerat väldigt bra. Maria dömer allt från knattar till Damer division 1 och Herrar division 3.
– Jag tycker verkligen att det är roligt att döma hela spannet, alla åldrar. Det har sin charm att döma barnen och att döma vuxna är en utmaning.

Mitt emot Maria sitter Isac Rönkä. Han är 22 år och har dömt innebandy sedan 2014. I början dömde han sammandrag för små barn som matchledare. Han fick tidigt chansen att prova döma på högre nivå.
– Det var jätteroligt. En utmaning så klart men att som 14-åring få tjäna lite extra pengar kändes så klart bra och att få göra det på ett sätt jag tyckte var väldigt kul.

Isac spelade innebandy samtidigt som han dömde i början, men mer och mer gick det över till dömningen.
– Jag slutade spela när jag var 16 och satsade på dömningen. Jag slutade för att det inte var lika roligt att spela längre, jag tyckte det var roligare att döma.

På det sättet blev Isac kvar i sporten, något som inte hört till vanligheten. På ett liknande sätt kom Tindra Edlund, 19 år, in på att börja döma. Hon spelade innebandy tidigare och när hon var ungefär 11 år hade hon Maria som domare i flera matcher.
– Jag minns att jag och mina tjejkompisar tyckte att det var så himla coolt att ett tjejpar dömde och då tänkte jag att det hade varit roligt att testa på att vara domare. Därför började jag som matchledare när jag var 13, och som Isac började jag döma ett år tidigare som distriktsdomare än vad man normalt gör, säger Tindra.

Nu är Tindra inne på sin sjätte säsong.
– Det är superkul och väldigt flexibelt. Om du till exempel inte kan döma på tre helger så bestämmer du det själv. Du behöver inte gå till chefen och fråga utan du bestämmer själv hur mycket du vill du döma.

Alla tre säger att gemenskapen i domarkåren är väldigt bra.
– Vi har en jättebra sammanhållning. Vi går ut och äter tillsammans, spelar bowling och går och tittar på matcher ihop, säger Maria.

I Västernorrland pågår flera projekt som rör domare. Bland annat åker domarna ut och gör besök hos lagen.
– Vi pratar regler och hur vi domare förväntar oss att spelarna ska bete sig ute på planen och även vad spelarna förväntar sig av oss domare, säger Maria.

Dessutom arbetar förbundet aktivt med ”Tryggt hallklimat”. Därför har man infört matchvärdar, vars roll är att stötta domarna och hålla koll på vad som sägs och görs från publik-, ledar- och spelarhåll. Det pratas aktivt om domarklimatet på nätverksträffar som förbundet anordnar.

Vad är det som gör att ni fortsätter döma?
– Mycket handlar om gemenskapen, att vi träffas och hittar på saker och att lära känna lagen. Att man får betalt för det här jobbet är en bra bonus, säger Isac.

Hur bra är det att ha domare på sitt CV?
– Om jag ser att en person har erfarenhet av att vara domare, då ser jag en självständig, stark individ framför mig som är självgående. Jag har varit referens åt ett antal ungdomsdomare. Så det är självklart att du ska sätta det på ditt CV. Du kan fatta snabba beslut och kan ta konflikter, något du kan ta med dig in i arbetslivet, säger Maria Dahlin.

– Det är svinkul att döma innebandy och det bästa extrajobbet man kan ha. Om jag till exempel har en match, är jag borta 3h av den dagen och jag tjänar lika mycket som en av mina kompisar tjänar på en heldag på sitt extrajobb, säger Tindra Edlund.

De har olika målsättningar, Tindra till exempel har som mål att döma en SM-final, medan Isac mest ser det som en motionsform och hobby.

– Du väljer själv vilken nivå du vill lägga det på. Vill du döma barn och ungdomar så gör du det, vill du döma SM-finalen säger du till så ska förbundet hjälpa dig dit. Du väljer själv om du vill satsa eller om du bara vill döma för att det är roligt, det är så flexibelt, säger Maria.

Tindra har flyttat till Umeå för studier, men för henne var det ett självklart val att fortsätta döma i sitt nya distrikt.
– Jag har så klart behövt byta domarkollega i och med flytten, men jag har hittat en tjej i min ålder som också vill väldigt mycket, så vi kör enda in i kaklet nu. Det finns folk som kan hjälpa en framåt och stötta hela vägen. Att jag fick döma ganska högt fort, gjorde att jag snabbt blev bra. Jag dömde mycket med Maria och fick stöd och support av henne och det gjorde otroligt mycket. Det tycker jag att Västernorrland är superbra på, att stötta upp de yngre domarna, säger Tindra.

Har du tänkt tanken att det vore roligt att döma? Har du spelat innebandy tidigare, men kanske vill prova något nytt?
Det är aldrig för sent att börja! Det är också så pass flexibelt och du styr över din tid. Prova en helg och känn efter.

Vill du börja döma men inte vill ta steget själv, ta med en kompis! Vill ni döma ihop så får ni det.
– Alla behövs, killar, tjejer, äldre, yngre. Vi har plats för hur många som helst, det finns hur många matcher som helst som behöver domare. Utan domare – inga matcher, avslutar domartrion.

Har du tänkt att domaryrket skulle vara roligt att testa? Då ska du fylla i en intresseanmälan HÄR!