BLOGG 7: God jul
2022-12-17

Då var det dags för en tid för eftertanke. Vi är framme vid juluppehållet. Det väntar vila för en del, cuper för andra och distriktslags-SM för de 39 utvalda spelarna som ska representera Östergötland.

Vi i styrelsen har haft arbetat efter devisen back to basic. Att tackla en normal säsong efter två års pandemiarbete. Det har handlat om att vi också valt att endast ha 2,5 personer på vårt kansli istället för tidigare 3,5. Vilka uppdrag, vilka uppgifter och vilka mål ska vi ha med den befintliga storleken. Vad önskar ni föreningar av den resurs som varje dag arbetar för ert och innebandy-Östergötlands bästa?

Nu har vi kommit till det läget att den här säsongen är igång, den rullar – och nu är det dags att blicka fram emot vad vill vi ha ut av ÖIBF hösten 2023.

Vilka utbildningar enligt SIU 2.0 efterfrågas av er föreningar? Har vi tillräckligt många utbildningstillfällen som möter er efterfrågan. Ni vet väl också att Fredrik Sundberg mer än gärna specialsyr utbildningar efter era önskemål inom ramen för SIU alternativt RF/SISU. Fredrik stöttar upp och administrerar domarverksamheten från konsulenternas håll även om mycket av arbetet sköts av domarna själva och framförallt då kanske Tomas Edstrand och Rågher Godin om jag bara ska nämna två.

Stefan Nygren och tävlingskommittén fortsätter att administrera och styra vår tävlingsverksamhet och vi tror vi har hittat tävlingar som har ert gillande.

Viktoria Gustafsson fortsätter att kontakta er och besöka er föreningar som så efterfrågar en del av vår satsning kring Fast Forward Girls som varit så uppskattad och framgångsrik. Viktoria är ju också ansvarig för distriktslagsverksamheten från konsulenternans håll – även om det finns ett helt gäng ansvariga ledare utöver det.

Vilka satsningar saknar ni föreningar? Täcker det jag beskrivit ovan era önskemål om basverksamhet?
Nu är det dags för oss att fatta besluten för nästa säsong – och all input från er föreningar kring satsningar att behålla samt satsningar att växla upp på.

Lägg till att våra nuvarande konsulenter har väl fyllda tjänster – men omdisponeringar kan såklart ske – samt att eget engagemang alltid kan starta som ett sidospår, som ett ideellt initiativ eller ett mindre projekt för att sedan växa till något mer långsiktigt. Så våga ta för dig, våga ta första steget – lyft fram det som du önskar är något som ÖIBF ska lägga in i sin verksamhetsplanering för framtiden. Ett litet steg i morgon kan innebära många, stora ringar på vattnet om några år.

Själv återkommer jag till mina visioner. Jag har visioner att vi ska arbeta mer tankarna kring elitforum, där föreningarna tillhörandes distriktsserierna möter föreningarna i förbundsserierna för att hitta kontaktytor hur vi ska bygga en röd tråd från spelarnas första kontakt med innebandyn i sin lokala förening till att kliva ut för distriktets högst rankade lag inför fullsatta arenor och med välkända profiler. Hur kan vi alla hitta win-win-punkter att hitta samsyn kring. Med elitforum drömmer jag om att få in även våra idrottshögstadium, våra idrottsgymnasier, våra distriktslag och juniorallsvenska lag i en viktig del för spelarna och distriktets helheltssyn och röda tråd från bredd-talang-elit. Dock har dessa tankar fått pausa lite för andra uppgifter under året så här långt.

Jag skulle vilja att Östergötland tar ett större grepp kring parasporten tillsammans med er föreningar.

Jag drömmer också om de där eldsjälarna som vill göra ett Östergötlands innebandy hall of fame i någon form. Det kan vara ett mediagäng som åker runt och websänder distriktets matcher med kommentatorer, inför-program och efteranalyser. Det kan vara ett gäng poddare som startar en podd som gör innebandyn nu och då hetare med en veckovis pod där veckans matcher varvas med historiska tillbakablickar och intervjuer.

Eller varför inte ett bygga upp ett fysiskt hall of fame utställning eller kanske mer troligt en digital variant där all fakta, historia, statistik, anektdoter samlas…

Varför inte en motsvarighet till Innebandymagazinet.se fastän som bara rör våra östgötalag?

Jag längtar efter de som vill göra dokumentärfilm kring våra distriktslag och som kan få sin idé godkänd av distriktslagsledare och spelare.

Jag möjligheterna är obegränsade för den som har en idé och lite eller mycket tid att förverkliga detta. Vår kanslipersonal har dock inte obegränsad tid – utöver basuppdraget – så all extra draghjälp från entusiaster efterfrågas alltid.

***

En liten snabbkoll i våra tabeller ger mig dessa reflektioner.

Superligan herr
Linköpings IBK har haft det tungt. Men såg matchen mot AIK där det var fortsatt tungt fram till 1-3 innan det blev fem raka mål och en sprudlande hemmafest i sporthallen igen… Äntligen. Linköping just nu 16 poäng och möter de närmsta matcherna Hagunda på nedflyttningsplats (9 poäng), Thorengruppen (13 poäng) samt Jönköping (11 poäng). Vinster i dessa matcher så är poängskörden, slutspelsplatsen och självförtroendet tillfredsställande igen… Hur kan vi hjälpa LIBK? Genom att komma på matcherna och göra oss hörda – låta de märka av att vi ställer upp det där extra för distriktets högst rankade lag.

Allsvenskan västra dam
Bergs IK som hade en otroligt osannolik väg till Allsvenskan förra säsongen har väl redan nu säkrat att slippa direktdegradering. Just nu är de på negativ kvalplats men kampen om att passera Fröjered på samma poäng (men bättre målskillnad) fortsätter. Vinst med 3-2 tidigare idag mot Fröjered skapar extra motivation att jaga sig förbi.

Division 1 Mellersta herr
Bergs IK upp på tredje plats efter storseger i helgen (24 poäng), med i toppen finns även Ledberg (4:e plats på 24 poäng), FBC Linköping (5:e plats på 23 poäng) samt Åby IBK (6:e plats 22 poäng). Fyra lag går till slutspel – vi kanske är lite för giriga om vi hoppas på att samtliga platser knips av östgötaföreningar – men visst är tre lag till positivt kvalspel till allsvenskan fullt möjligt. Häftigt!
Solfjäderstaden har det tufft i botten av tabellen med fyra inspelade poäng – men jag imponeras ändå av den kampanda som finns i laget och föreningen som valde att kämpa istället för att dra sig ur. Det kommer vara ovärderlig erfarenhet inför omstarten i division 2 nästa säsong – för inte är 9 poäng upp till säker mark möjligt att hämta igen…eller?

Division 1 Södra Götaland herr
Finspång fick en friplats relativt sent i en serie långt från Östgötsk mark. Det är resor till Halmstad, Kalmar, Ljungby och Olofström. Men som Finspång har tackat för förtroendet med 20 inspelade poäng vilket innebär 7 poäng upp till positivt kvalspel och 8 poäng ner till degradering. Imponerande för en nykomling!

Division 1 Östergötland/Södermanland damer
IBF Linköping som degraderades från allsvenskan förra säsongen tillsammans med Linköpings IBK är fortfarande obesegrade och leder serien stort. Linköping IBK som numera är Linköping IBK Ungdom ligger före Nykvarn på kvalplats. Självklart önskar vi att de forna allsvenska lagen gör Bergs IK sällskap till nästa säsong. Tre lag från Östergötland i allsvenskan – visst skulle det visa med all tydlighet att vår dam och flickinnebandy är på rejäl frammarsch.

Division 2 Östergötland herrar
KFUM Norrköping leder relativt stort. De har slagits i toppen med Rimforsa och Finspång tidigare – med dessa lag i andra serier så har inget annat lag kunnat matcha KFUM ännu. Mig veterligt har inte KFUM Norrköping spelat i förbundsserier tidigare, jag kan ha fel – men visst vore det kul att få upp ytterligare ett lag från Norrköping. Finspång, Åby och KFUM i förbundsserierna ger då en tydlighet att innebandyn är tillbaka på allvar i de norra östgötakommunerna – som i början av 2000-talet var de som representerade Östergötland i dessa serier. 

Division 3 Östergötland herrar
Många av tipsen till Rimforsa som efter sin urdragning ifrån division 1 fått börja om i division 3. Men hittills ”bara” en andraplats i serien då de skuggar en poäng bakom Bergs IKs utvecklingslag. Med i racet finns även Linköping AIS som med två matcher mindre spelade har saken i egna händer. 

***

Distriktslaget spelar SM om tre veckor. En höjdpunkt för alla inblandade! Jag har skrivit lite om mina upplevda distriktslags-SM i tidigare bloggar. För att spara på antalet tecken i denna blogg så avstår jag från ytterligare – men njut av tiden fram till SM, och sedan av SM-upplevelsen alla spelare, ledare, åskådare och föräldrar. SM-bubblan är svårslagen.

***

God jul och gott nytt år och tack för era insatser att återstarta era lag, era föreningar efter två riktigt utmanande säsonger. Utmaningarna är inte över – och det är fortfarande tufft att hitta tillbaka – men ni gör det så grymt ute i era föreningar! Njut av lediga dagar och en fröjdefull jul så är det nya tag när säsongen fortsätter framöver.

//Stefan Hedlund, 2022-12-17

BLOGG 6: Stort tack
2022-09-17

Idrotts-Sverige har tagit sig ur två säsonger drabbade av en världsomfattande pandemi. Det har varit en tuff tid – men det har också visat vikten av sammanhållning och föreningsverksamhet. Det har visat att vi har de där eldsjälarna som aldrig ger upp och som kämpar för våra föreningar och för våra ungdomar – oavsett om allt rullar fram obehindrat eller är blockerad av lockdowns, restriktioner eller andra mer eller mindre överstigbara hinder. Wow – tack ska ni ha. Ni är så värdefulla och inget tack kan egentligen vara tillräckligt. Jag hoppas verkligen att ni laddat energi under sommaren – för nu kör vi igen. Vissa serier har haft sina seriepremiärer, träningsmatcherna är avklarade, DM-mästare är korade… Visst känns det lite mer normalt redan…

Under 2021/22 har ÖIBF haft sin ordinarie verksamhet igång med seriespel och DM inklusive domartillsättning, serieomläggningar, matchflyttar osv som vilken normal tävlingssäsong som helst även om förutsättningarna varit helt annorlunda och i vissa fall betydligt tuffare av kända anledningar. Vårt tävlingskansli med Stefan Nygren i spetsen har manövrerat detta tillsammans med er föreningar enligt mig med stor skicklighet. Tack alla för er insats kring matchflyttar, domartillsättningar, omlottningar, arrangemangsrestriktioner och urdragningar med mera som ni har fått vara flexibla med på korta tidsperioder. Rågher Godin och Tomas Edstrand har med sin domargrupp verkligen visat engagemang för att få domarrekrytering, domartillsättning, domarutbildning och domarutveckling att fungera trots svåra förutsättningar. Utan deras slit i det tysta – hade tävlingsverksamheten haft allvarliga bekymmer. Tack alla ni som varit domare, stöttat domarna, hjälpt till att få igång domarverksamheten till den nivå som vi avslutade året på – som ni kämpat och så bra det blev. Tack!

Distriktslagsverksamheten har även de fått sin andel av utmaningar med dubbla SDF-SM och flyttade SM och allt vad det innebär. Verksamheten har utvärderats som stabil och givande och vi är så tacksamma för alla ledare, spelare, föreningar, supportrar, föräldrar och föreningar som sluter upp så fantastiskt för våra distriktslag. Vi ser stora vinster med att ha talangutveckling och en försmak på elitinnebandy på SDF-nivå även om verksamheten självklart ska utvecklas och utvärderas varje år. Samarbetet med er föreningar för att spelarna (och i vissa fall ledarna) ska få en parallell utveckling där de tillbringar sin mesta tid hos er – i kombination med denna mer tillspetsade satsning är väldigt viktig för att ingen spelare ska hamna i kläm vare sig i klubblag, distriktslag som i sin helhetsutveckling som spelare och människa.

Vårt spelarutvecklingskoncept som vi paketerat som Fast Forward Girls och Level Up Boys har verkligen slagit väl ut. Efterfrågan är större än vad vi med befintliga ledare och personal har klarat av under året. Ni föreningar har verkligen sett vinsterna med dessa projekt som allt mer blir en ryggrad i vår verksamhet om den efterfrågan fortsätter. Viktoria Gustafsson och Fredrik Sundberg som handhar vår utbildning och utvecklingsverksamhet har flera spännande tankar kring hur detta kan växa och få symbioseffekter av såväl förenings-, ledar- och spelarutveckling. Då efterfrågan är stor behöver vi nu hitta en nivå som inte överstiger de krafter som vi avsatt för ändamålet.

På styrelsenivå har vi haft önskemål om att ha en fulltalig styrelse inför årsmötet, men antalet har varit på minimumnivå – vilket har känts av under perioder. Vi önskar att ni föreningar hjälper oss att stötta valberedningen att hitta en fulltalig styrelse med glöd för våra verksamhetsområden, alternativt som brinner för projekt som vi inte har under våra vingar ännu – men som ni föreningar efterfrågar. Som ny ordförande har jag haft god stöttning av en kompetent mix av personer i styrelsen som alla imponerat på mig. Tack för att ni tagit fram dessa personer som representanter för er föreningar till ÖIBF. Ni har verkligen gjort bra val på tidigare årsmöten. För mig som nykomling har deras erfarenheter varit ovärderliga. Känslan efter årsmötet nu i augusti då befintlig styrelse kvarstår men kompletteras med Linda Karlsson, Urban Karlsson och Navid Kahn är väldigt god. Återigen stort tack för ert bidrag till ÖIBF-styrelsen. Ni vet väl också att ni kan kontakta den nya valberedningen redan nu med era idéer och tankar inför årsmötet 2023. Valberedningen är Helene Tedensjö, Kimmo Immonen och Thomas Lönn.

Tack för att ni gjort svensk och östgötsk innebandy så stark som den är – trots alla hinder på vägen. Ni är grymma och jag, vi, föreningarna, ungdomarna, supportrarna och föräldrarna är så tacksamma.

Tack för ett bra årsmöte och den goda starten av säsongen. Nu håller vi i det här, så siktar jag på en blogg inom kort med mer framtidstankar och beskrivning av vår styrelsevardag.

Fram till dess:

Tack och lycka till med säsongen!

//Stefan Hedlund, 2022-09-17

BLOGG 5: Återstart
2022-04-09

Oj vad tiden försvann. Det slog mig för bara några dagar sedan att jag gjort ett comittment att uppdatera er med lite blogginlägg.

Vad mycket som hänt sedan sist.

Rimforsa fick vinna den rafflande division 2 finalen mot Finspång. Jag unnade verkligen båda föreningarna avancemanget. Rimforsa som varit så nära så länge (vi minns ju alla den där Solfjäderstadensmatchen där den stora ledningen blev förlust till exempel). Rimforsa med spelare och ledare jag känner mycket väl från distriktslagstiden. Blickade jag ut på Finspångs laguppställning och ledarstab var det liknande där. Fin ädel adel från när jag själv var verksam i Finspång. Det forna elitlaget Finspång på sitt återtåg fick en liten paus och vi får se om de orkar ladda om för en lika fin säsong nästa år som kan krönas med ett avancemang, även om det såklart kommer bli precis lika tufft nästa säsong både mot lokalkonkurrenter som mer långväga motståndare.

På damsidan var Bergs damer nära i seriespelet men vi fick se tre lag från Södermanland före i tabellen den här gången. Men desto bättre gick det i det efterföljande kvalspelet där Bergs IK tog sig hela vägen till allsvenskan via playoff! WOW, som den framgången känns bra! Grattis!

Vi har våra fyra förbundsserielag på herrsidan där Ledberg lyckades bäst tabellmässigt, med en topp 4 placering med allsvenskt kval som belöning. De övriga tre (FBC Linköping, Solfjäderstaden & Bergs IK)  klarade sig kvar alla tre, medan tre lag från Småland fick lämna den tuffa division 1 serien.

Tuffast är det alltid när förbundsserielag degraderas. Det var ett tungt Allsvenskt år för Östergötland. Åby åker ur och tyvärr placerade sig båda damlagen i allsvenskan på nedflyttningsplatser. i en överjordisk omänsklig allsvensk serie där hela 5 av tolv lag degraderades direkt. Ett hårt slag för damsidan för distriktet. Bergs IKs playoffavancemang till Allsvenskan blev än viktigare i det perspektivet då de återigen är det högst rankade laget i distriktet efter att i många år varit rankingmässigt i skuggan av LIBK och IBF L. 

SSL-slutspelet är över för Linköping IBKs herrar. Surt att få giganterna Storvreta när man gör en sådan magnifik säsong – en säsong som överträffat i alla fall mina förväntningar på förhand. Jag såg båda hemmamatcherna mot Falun och Storvreta som gav två segrar och imponerades stort av det jag såg av det mer (nationellt sett) anonyma spelartruppen. Ett lag att räkna med i framtiden helt klart. Kul – men surt med respass redan i kvartsfinalen när seriespelet blev så framgångsrikt.

Just nu rasar semifinalserierna mellan två tunga nya herrutmanare (Kalmarsund & Växjö) om att bli första laget att ta ett SM guld på 13 år där det inte graveras in Falun eller Storvreta i guldplaketterna och just dessa två i den andra. Upp emot 7 matcher på två veckor mellan Falun och Storvreta – det kan inte bli bättre innebandy och bättre propaganda för vår sport (även om det just nu står 3-0 i matcher till Falun). Då är det surt att den breda publiken inte får se matcherna. Likadant på damsidan där superfavoriterna Thorengruppen inte ser lika supersäkra ut längre och Pixbo med ett välförtjänt självförtroende plötsligt har övertagit en favoritstatus till guldet. Med det sagt – så är det Rönnby och Endre de måste ta sig förbi för att nå superfinalen i Globen. Skrällchans finns – men jag tror liksom många med mig att det blir favoriterna i finalen.

Östergötlands Innebandyförbund förlade sitt senaste styrelsemöte till Ebbepark för att kunna ta del av Ledbergs kval till allsvenskan. Just för dagen var seriesegrarna Hovslätt det bättre laget och tog vinsten. Det blir nya chanser för Ledbergs talangfulla lag så jag väljer att inte beklaga – utan skickar bara med ett starkt jobbat och upp på hästen igen för nya framgångar.

Östergötlands innebandyförbund då… Ja det har hänt massor sedan sist. Pandemin är över. Allt det där man hade föresatt sig att göra när pandemin släppte ligger nu som ett dukat bord att realisera. Men vår känsla har ändå varit att återgå till någon form av normalläge först. Hitta rutinerna. Hitta tillbaka till organisation och verksamhet som var innan pandemin för att sedan staka ut den nya vägen. Jag tror att många föreningar och föreningsstyrelser tänker likadant. Man andas ut, man känner att det gäller att skapa en viss återhållsamhet och återhämtning innan man startar upp på alla cylindrar till en helt normal innebandysäsong 2022/23. Olika varianter av virus kan återkomma absolut – men låt oss lägga de farhågorna åt sidan och bara glädjas åt det nya normala just nu.

Vi i styrelsen har arbetat med framtidens kansli, dels hur vi ska organisera allt det ni föreningar efterfrågar när det gäller tävling, domare, distriktslag, utbildning och utveckling, men också hur vi kan eventuellt justera och effektivisera och framförallt förtydliga detta arbete för er. Vad har ni önskat tidigare och hur ser era framtida önskemål om support från vårt förbundskansli ut. Det finns också ett arbete som Svenska innebandyförbundet och samtliga distriktsförbund arbetar med när det gäller arbetet med svensk innebandy vill och svensk innebandys utvecklingsmodell. Hur kan man utveckla organisation och styrning av lokal, regional och nationell innebandy. Ett spännande och engagerat arbete som snart involverar även distriktets föreningar.

Vi har arbetat klart med vårt föreningsutvecklingsprojekt som nu utvärderas och är nu i startgroparna i hur det ska analyseras och eventuellt tas vidare i framtida verksamhetsplan. Verksamhetsplanen – där har vi som styrelse lovat att bjuda in er föreningar till att vara med från maj/juni och fram till årsmötet i augusti. Så håll utkik i de officiella kanalerna efter en inbjudan. Vårt arbete med FFG och LUB (spelarutvecklingsprojekten) har även de formligen exploderat efter att pandemirestriktionerna togs bort. Våra ledare har fullt upp att hinna med alla förfrågningar som de får in. Så har ni ledartalanger ute i föreningarna som kan tänka sig att ställa upp på förbundsuppdrag – tipsa Viktoria Gustafsson eller Dennis Lundqvist om dessa guldkorn! Tips tas gladeligen emot för att kunna svara upp till efterfrågan i nuläget. Kul! FFG kommer inom kort presentera en unik möjlighet till utbildningsläger – så håll utkik om du är engagerad inom flickverksamheten i distriktet.

Utbildningarna har också kommit igång rejält nu under våren och det finns ett uppdämt behov och önskan att vidareutbilda sig. Hör av er till Fredrik Sundberg om det saknas utbildningar eller utbildningslösningar som din förening efterfrågar.

Det har varit en tävlingskonferens med väldigt stort intresse och delaktighet från er föreningar. Många bra motioner, bra diskussioner och bra beslut. Tävling engagerar och är alltid lika energigivande när styrelse, kansli och föreningar träffas i givande sammankomster.

Valberedningens arbete börjar också kicka igång inför årsmötet. Ni föreningar – meddela valberedningen vilka ni vill nominera till styrelsearbetet i framtiden. Vi önskar bredda antalet ledamöter till ytterligare två – så vill ni vara med om att forma en utökad och nymotiverad (efter pandemin) styrelse – se till att förse er valberedning med namn och kandidater. Vi i styrelsen är ju er styrelse. Vi är valda av er och det är också ni som ser till ifall vi ska ersättas eller vara kvar! Så upp till er nu – gör valberedningens arbete mer stimulerande genom att bombardera dem med namn som kan ge ny inspiration, infallsvinklar och energi när vi startar om på riktigt efter pandemi och årsmötesturbulensen senast.

Kom också ihåg att förbundskansliet gärna tar emot tips på projekt som ni föreningar önskar genomföra, och ifall det finns personer som vill vara med att driva dessa projekt idéellt eller mot arvode – låt oss/dem veta – vem vet – kanske är det morgondagens FFG eller LUB som tar form som en idé bollad med våra konsulenter. Vi arbetar just nu med framtidens verksamhetsplan – så nu är bästa tiden att komma fram med engagemang och idéer.

Det vaknas också SM-finaler – och som vanligt hoppas jag att alla engagerade innebandyentusiaster får chansen att ta sig upp till Stockholm och Globen för innebandyns svar på Super Bowl eller bandyfinalen. Att återigen se liveidrott i en fullsatt arena som Globen – visst finns det en viss abstinens för detta… Jag hoppas vi träffas där!

Nästa blogg hoppas jag inte dröjer lika länge som den här!

Nu startar vi om innebandyn rejält! Vi arbetar hem sluttampen på den här säsongen, tar lite välförtjänt ledighet – sedan växlar vi upp för innebandy 2.0 efter sommarledigheten! Tack för att ni finns för våra innebandyentusiaster, barn och ungdomar, seniorer och föreningar.

//Stefan Hedlund, 2022-04-09

BLOGG 4: Distriktslagsnostalgi – 10 år sedan SM-guld
2022-01-08

Det här med facebookminnen som dyker upp... Idag kom det upp ett minne (och jag har också blivit påmind av vänner om den historiska dagen) om att det var 10 år sedan som Östergötland bröt igenom barriären och tog det där SM-guldet i distriktslags-SM för första gången.

Vi hade året innan avancerat till Svenska Superligan på herrsidan och klarat oss kvar med en slutspelsplats och fem spännande matcher mot giganterna Warberg i slutspelet. Ett Warberg jag och stora delar av svensk innebandy såg upp till. Distriktet Östergötland var på gång, genom spelare som bröderna Karlsson från Linghem, Joakim Ström från Motala, Marcus Johansson från Kisa och Elias Bard, Simon Cocozza och Linus Pettersson från Linköping. Det var Fredrik Danebrand från Åby och Mikael Karlsson från Rimforsa för att nämna några av de många egna talangerna från distriktet som där och då gjorde en perfekt säsong i allsvenskan, ett perfekt kvalspel (vi minns väl alla 9-1 segern mot Tyresö och de två supermatcherna mot Mullsjö). Vi minns de där segrarna mot de forna SM-finalisterna AIK, Täby och Storvreta i seriespelet som nykomlingar i världens bästa liga. Vi kan säga att vi var på gång, och damerna i Linköping var inte sämre utan avancerade något senare två gånger om till Superligan.

Ringar på vattnet så kändes det som att distriktet Östergötland med sina nya SSL-lag, med sitt nya innebandygymnasium i Linköping med nationell status – skulle kunna ta den där medaljen i distriktslags-SM som varit så nära så många gånger. Jag minns kvartsfinalsförluster mot Stockholm och Småland som svider än idag.

Jag minns den där dagen när Didrik Karlsson från Motala gjorde mål mot Henrik Stenbergs Uppsala i sudden death med 1990/91 kullen i kvartsfinalen och vi faktiskt tog den första bronsmedaljen på P15 sidan där 2006 i Västerås. Det var nära i semifinalen, men ändå inte. Det fattades det där lilla.

Jag minns den där sudden death förlusten mot Småland (jag skulle kunna skriva några spaltmeter om just det speciella med den matchen) med vår kull födda 1987. Åh vad jag tyckte att vi skulle ha gått hela vägen med den truppen och det laget och den där suddenförlusten var så tung där och då – och känns än idag.

Jag minns att vi med årskullarna 1988 och 1989 på ren och skär svenska inte hade någonting alls att hämta när det gäller sportsliga resultat. Ett distriktslags-SM är så mycket annat än de sportsliga resultaten – det får vi inte glömma, men det kändes som att motståndarna från de andra distrikten var ifrån en helt annat planet. Hur tusan kunde de vara så mycket bättre än oss, när vi ändå tyckte att vi tränade bra, hade grymma spelare osv…

Men jag tyckte ändå att de där dagarna när vi tog oss till slutspel (och att de äldre HJ17-grabbarna även började göra samma sak) och den där dagen när Didrik dundersköt (ja det är sant ett skott från halva plan) oss till semifinal… De dagarna – de ändrade allt – åtminstone i mitt psyke och jag tror många med mig fick en helt annan självbild av vår innebandy.

Jag försvann sedan på tre fantastiska år i Västerås och ett äventyr jag inte kommer berätta om här i detta inlägg (den kommer bli lång av egoistisk nostalgi ändå). Sedan var jag tillbaka för två år i Östergötland och den drömsaga vi byggde upp med Linköpings IBK med SSL-avancemang och slutspel som nykomlingar. Sedan klev jag av seniorinnebandyn (nja jag hade fortfarande förbundskaptensjobbet för USA kvar) och satsade min tid och energi på distriktslaget. Först med spelarna födda 1995. Jag trodde verkligen att vi hade någonting stort på gång där. Vi tränade nog mer än något annat distriktslag från Östergötland någonsin gjort. Vi var till Göteborg, vi var till Jönköping, vi var på läger och runt i nästan varje hall i Östergötland på läger eller träning eller träningsmatch. Träningsmatcherna gick oförskämt bra. Vi gick in till SM med en bestämdhet att här skulle nya barriärer brytas – vi skulle till final och ta den där guldmedaljen. Hur det gick? Ja som för de flesta lag från Östergötland… (på den tiden ska tilläggas). Vi hade egentligen inte en chans. Vi förlorade match efter match och åkte ut i gruppspelet. Jag känner än idag att den truppen var minsann bättre än vad vi fick ut när det verkligen gällde. Som vanligt under ett distriktslagsår så gräts det floder av tårar när vi tog våra avsked.

De minnen som jag har idag från det året har ingenting med matcherna, motståndarna eller resultaten att göra. Det är så mycket annat som tränger bort dessa delar i ett minne. Det får vi aldrig glömma. Att bygga ett lag, att skapa minnen, träffa nya människor, individer, få gemensamma och individuella upplevelser – det är det vi bär med oss.

Jag och min ledarstab med Jonathan Håkansson, Mathias Karlsson, Kjell Sundin, Sarah Nyman och Johanna Kratz fick fortsatt förtroende med nästa årskull. Vi skruvade lite på det mesta för att göra den här resan än mer optimal för ett SM-guld. Mer genomtänkt, mer helhet, mer seriöst, mer mentala bitar, mer av allt. Det var spelare från ”hela” Östergötland i stort sett med Linköping, Linghem, Norrköping, Finspång, Rimforsa, Motala, Mjölby i sluttruppen. Men framförallt hade vi satsat på att göra ett mervärde för en större bredd. Vi tog ut 50 spelare som alla fick åka med till Göteborg och turneringsspel, Liseberg osv. Sedan skalade vi ett steg i taget fram till SM-truppen skulle tas ut. För alla ledare i den här situationen så var det inte enkelt när det skulle bli 40 spelare, 30 spelare, 25 spelare och till slut 20 spelare. Men ett beslut som måste tas och som samtidigt är så otroligt roligt. Det är spåkula om vilka spelare som ska ta utvecklingskliv och det är spelare om vilka som kan axla roller som de normalt inte har i klubblag osv osv.

Vi var ganska tydliga med spelarna redan från början att nu är det SM-guld som gäller. De skulle bygga upp en mental bild att det var SM-vinnare vi skulle bli. Först som en mental plojgrej men vi märkte att ju närmre SM vi kom – så ju mer kändes det som en självklarhet. Det skapade ett självförtroende, en självbild och ett lugn som symboliseras sådana där lag som hittar rytmen tillsammans.

Vi var tydliga med spelarna om rollerna, alla spelare fick ett långt brev med vilka förväntningar vi hade och vilken den tänkta rollen var innan och under SM. I vissa fall ler man åt sig själv och sina formuleringar så här i efterhand för att spelarna utvecklades så långt ifrån rollbeskrivningen på bara några veckor att man både imponeras och förfäras över sin brist som spågubbe…

Vi var också ganska tydliga att vi fram till SM hade som mål att skapa formationer som spelade olika typer av innebandy och att hitta formationer som skapade kemi, och att det skulle bli en tydlig uppdelning över rollerna i formationerna och för de spelare som inte lyckades kämpa sig till en tydlig fast placering i någon av formationerna. Men detta är ju alltid ett dilemma för spelare som är så unga i ett distriktslag. De kan vara stjärnor i sitt klubblag men får en roll de inte är så nöjda med. Vi ansåg att vi gentemot spelarna fick det där stämmet och acceptansen, men vi märkte såklart av att föräldrar, familj, åskådare hade åsikter om vårt lagbygge och hur vi disponerade vårt lag. Vi vann våra tre första matcher med stora och klara siffror – så alla fick såklart speltid. Sedan blev det tuffare med underläge mot Skåne som vi heroiskt lyckades vända. Visst minns jag finalmatchen mot Göteborg som om det var igår, men det var ändå Smålandsmatchen i semifinalen som är det starkaste minnet. Ett Småland som liksom vi satsat stenhårt, som dominerat stort, som hade sådana spetspelare som vi kanske saknade – och helt plötsligt vann vi matchen med 7-1 om jag minns rätt. Allt bara stämde, från start till mål. Det var bara att nypa sig i armen när vi hade som första lag från Östergötland någonsin tagit oss till final i SDF-SM.

Finalen vanns med 3-0 och det var Kevin Hansson från Åby, andraformationens stora dag. Det var vår förstafemma som fick alla rubriker för sina kvicka fötter, sina fina handleder och sin systematik, för sin spontanitet, kreativitet, sin totalinnebandy. Giganternas giganter. Men väl i en final var det den robusta, tydliga, viljestarka och rolltrogna andraformationen som visade vägen och avgjorde till vår fördel. Seger med 3-0 och en gigantisk tv-puckshög såklart. De hundra östgötarna på plats hördes vill jag lova. Visst minns jag denna segerglädje, jag minns pokalhissningen. Men ändå är det saker som vår hemmagjorda peppfilm som vi riggade upp med projektor inför varje match (i omklädningsrummet vid finalen) som jag minns. Det är pizzakvällen efter den supersena kvartsfinalsvinsten där en stressande Johanna stukade foten allvarligt för att lösa alla dessa detaljer för att spelarna så fort som möjligt skulle få bästa möjliga återhämtning under hela SM (ja superkalorrikspizza var genialiskt – tro inget annat). Johanna fick fira SM-guld med kryckor och hon och övriga ledarstab som gjort allt för att laget skulle nå den här framgången var så värda det. Jag minns faktiskt träningsmatcherna mot Boet, lägret på Fria Läroverken och jag minns faktiskt uppgiften spelarna fick innan SM att prata sina vinnarmantran framför spegeln varje dag – och att de erkänner att de faktiskt gjorde det. Jag minns de ord som motståndarnas tränare och vad kunniga innebandymänniskor sade om lagbygget, taktiken och om spelarna som var insiktsfulla och bekräftande. Jag minns de där lagsamlingarna där alla var enade. Jag minns coachsituationen där alla som inte var på planen var inne i matcherna med ett gemensamt mål – alla var redo att bidra och alla bidrog även om de inte fick många spelminuter på planen alltid.

För att citera Erik Niva – When we where kings. Laget Östergötland bestod av så många kungar dessa dagar och för alltid i mina minnen. Detta var en stor framgång för mig som ledare, absolut – även för spelarna men framförallt för distriktet Östergötland. Ännu en barriär hade brakats igenom med största kraft. Min stolthet över den prestationen och över dessa spelare (och då pratar jag om alla spelare i truppen och även de spelare som var med under resan dessförinnan som även de bidrog för att lotsa fram vinnartruppen).

Jag är så tacksam över föräldrarna till dessa spelare som skjutsade till de olika hallarna där vi tränade och spelade även om det var i Ödeshög, Motala, Linköping Nyköping, Göteborg eller Jönköping. Jag är så tacksam till de föreningar och domare som ställde upp vid träningsmatcher och läger. Ett lagarbete i hela distriktet för att utveckla ett 50 tal spelare till en början till att lotsa fram distriktets slutliga land(skap)slag under SM. Oavsett om jag förlorade alla gruppspelsmatcher som i vissa fall tidigare eller om man faktiskt gick igenom en hel turnering obesegrade och vann så är jag tacksam och vill belysa hur viktigt alla är för att Östergötlands spelare ska må bra, få en bra utbildning och utveckling och också vinna. Vinna behöver inte vara ett SM-guld. Vinna är att känna en stolthet över sin klubb och sitt distrikt och sitt innebandykunnande och framförallt sin personlighet som fungerar i ett lagsammanhang på planen och som fungerar de viktiga timmarna tillsammans med sina medspelare all annan tid.

Detta är lite av min andemening med detta nostalgiska inlägg. Egoistiskt kan en del tycka, och det kanske det är men kärnan är det jag vill belysa. För mig är det viktigt att Östergötland är en del i att bidra till att med ett distriktslags-SM som slutmål utbilda och utveckla spelare på ett sätt som kanske kan lockas fram inom den här ramen som erbjuds med ett SM varje år.

I USA (och många andra nationer utanför topp 4) betalar innebandyspelarna själva för sina kostnader under ett VM. Det kan vara flygresa, hotell och mat samt medlemskap i förbundet samt en del i lagets totala omkostnader (anmälningsavgifter, aktiviteter osv). Det kan handla 20.000kr för ett VM. De får inga ersättningar vare sig för förlorad arbetstid (Ett innebandy-VM innebär att man är borta mer än 14 dagar) eller för deras deltagande i landslag. Detta begränsar antalet spelare som har möjlighet att vara med. Det handlar då om juniorer och seniorer. Det handlar om ett landslag där dessa 20.000kr inte är en garanti att de får spela en enda minut under VM. Det handlar om att vara tydlig med detta. Men trots detta lever drömmen om att få spela och bidra på planen. Det kan bli surt när ens drömmar och förhoppningar slås i kras av en förbundskapten som väljer andra matchningar eller coachningsdrag där den spelaren inte ingår. Men i efterhand när den besvikelsen lagt sig är det nästan rakt igenom utvärderingar som säger att det var upplevelserna, landslagströjan, nationalsången, lagandan, helheten, mästerskapet, mötena med människor, kulturer som var den stora behållningen och värt varenda krona. De vill göra det igen och igen och igen. Det blir en livsstil att spara och se till att upplevelsen kan återupplevas år efter år. De tar med sig detta hem till sina länder, sina klubbar.

Här inser jag att vi hamnar i ett dilemma i Östergötland och i Sverige. Jag vet att spelarna idag betalar för sitt deltagande i SM precis som spelarna i USA. Jag vet att föreningar i Östergötland ifrågasätter kostnaderna som ett distriktslags-SM medför. Är det värt det? Ger det något? Leder det till fler elitspelare? Vad gör vi med de spelare som inte kommer med? Vad gör vi med de spelare som inte får spela under SM? Ska alla få spela? Osv.

På ”min” tid så fanns det inga kvalificeringsmatcher. Var man ute ur gruppspelet eller kvartsfinalen så var det över. Så är det inte längre. Den möjligheten tar jag för givet att ledarstabarna använder sig av i sin matchning av SM-trupperna. Den möjligheten ska användas – annars är det tjänstefel anser jag.

Såklart handlar matcher om att vinnas och varje match ska förberedas för vinst. Men om guldet inte längre går att nå – kan det i många fall finnas större vinster att vinna än vinsten i matchen. Lägg gärna därtill erfarenheten att spelare som tränare inte rankat så högt – faktiskt i många fall överraskar så positivt att det väcker stora grubblerier i tränarens världsbild efter goda prestationer trots en mentalt jobbig tid om bänkspelare, eller med ej riktigt accepterad roll för spelarens del… Det har i alla fall hänt mig många gånger.

Det har också hänt att jag sett spelare veckor efter en distriktslagsuttagning imponera på mig stort att jag tänkt ”hur kunde jag missa den här spelaren vid uttagningarna”. Ja det händer också varje år.

Det händer också varje år att de bästa distriktslagsspelarna sadlar om och lägger sin tid på annat än elitinnebandy, att SDF-SM var ett slutmål innan ett annat liv utanför elitinnebandyn (även om comebacker förekommer några år senare) och det händer också varje år att spelare som inte kommer med i distriktslaget slår igenom och går hela vägen till eliten. Distriktslagsuttagningen är ingen karriärbrytare, men jag inser att det är en självförtroende och självbildsbrytare i många spelares fall. På precis samma sätt som det är en boost för självförtroende och självbild och en karriärs- och satsningskatalysator för många spelare som kommer med. Detta är fördelar och avigsidor som är viktiga att ta i beaktande när vi utvärderar distriktslagsverksamheten.

Ska ÖIBF satsa mer eller mindre på distriktslagen? Ska spelarna/klubbarna betala mer eller mindre av kostnaderna? Vi hade tänkt att utvärdera distriktslagsverksamheten efter SM nu i januari. Ett SM som har blivit framflyttat. Hur mycket av spelarnas och föräldrarnas tid ska läggas på läger, träningar för ett distriktslag. Ska det vara All-in som vi ledare stod för när det handlade om 95 och 96 kullen? Detta sliter på spelarna som ofta spelar i flera lag i sin förening. Det är pojklag, juniorlag, seniorlag, det är SM-satsningar och cuper och turneringar – plus då distriktslag. Eller ska vi ha en maxnivå på hur mycket träningar och matcher ett distriktslag ska ha. Ska den nivå vara samma för alla, eller ska den baseras på vilka tränare som vill och kan vara ansvariga och deras ambitionsnivå?

Ja det är många frågor och nyanser som finns när vi ska utvärdera SDF-SM. Hur mäter vi effekten av satsningarna? Ska förbundet avsätta mer personell resurs eller mindre? Ska ledarna vara ideella eller ska de vara arvoderade? Hur undvika dilemmat om ledarstab kontra föreningstillhörighet osv. Ska den stora bredden av spelare som är med vid de första uttagningarna finansiera en del av kostnaderna mer eller mindre än idag, eller ska de spelare som blir uttagna till SM-laget stå för hela kostnaden själva som idag. Ja det är kostnader och frågor fram och tillbaka – och det är kostnader som är en del i vår budget. Och det är en budget som finansieras av de tävlingsavgifter och dylikt vi tar ut av er föreningar, som i många fall har det kämpigt med ekonomin i vanliga fall och kanske extra mycket i pandemitiderna då intäkter för sponsring, entréer, cafeteria osv minskar.

För mig ingår distriktslaget som en del av vår kärnverksamhet. Det är min åsikt. Jag lyssnar gärna på er föreningars åsikt. Om det blir ett ja på den frågan – så kommer följdfrågan. Hur mycket får denna försmak på elitsatsning, landslagssatsning osv kosta? Hur ska röda tråden se ut fram till SDF-SM som jag ändå anser är något av vår slutprodukt i ÖIBFs regi när det gäller vårt bidrag till talangutvecklingen. Därefter anser jag att klubbar och idrottsgymnasier ska ta över fullt ut. Men hur samarbetar vi under de viktiga åren mellan 14-16 år mellan föreningarnas, idrottsgymnasierna och ÖIBFs parallella elitsatsningar/talangsatsningar? Hur ska ÖIBFs utbildning och utvecklingssatsning se ut? Ska det bara vara distriktslag, resten sköter föreningarna själva? Eller ska ÖIBF finnas med och bedriva någon form av röd-trådutbildning för 14 åringar, 12 åringar, 10 åringar osv? Bidrar det eller förstör det att i ÖIBFs regi ha sådana utvecklingsidéer?

Många av dessa frågor är jag gärna med och utvärderar under våren som kommer. Kanske inom ramen för det elitforum som vi vill starta upp. Tyvärr såg vi oss tvingade att ställa in det som planerats i torsdags då vi fick många återbud och få anmälda, och dels ville vi göra detta i samband med SSL-match som också ställdes in. Vi hade tankar att byta till annan match lite senare under dagen i annan division, men valde ändå att hitta ett nytt datum. Vi återkommer med det.

Det är ju många frågetecken i luften för både er föreningar och för oss i dessa tider. Vi får hjälpas åt att ta dem en i taget och när de dyker upp. Hör av er till vårt kansli om ni har frågor så ställer de gärna upp och ger råd, lotsar osv. Den senaste informationen finns också att tillgå från vår hemsida. Men som alltid tidigare, Folkhälsomyndigheten och Region Östergötland är viktiga informationskanaler i dessa dagar och många beslut är komplicerade för er klubbar att det är svårt för ÖIBF, FHM, Regionen eller RF att i varje enstaka fall ge klockrena råd som passar just er situation i er hall och i er förening. Stötta er förening och de föreningsmänniskor som fattar beslut efter bästa förmåga där och då. Så lyssna på arrangörerna – även om ni tycker att två olika arrangörer tolkar olika. Lita på arrangören, föreningen, styrelsen att de har bästa intentionerna att kunna genomföra det som är viktigast – matchen/träningen för barnen och ungdomarna så smittsäkert som möjligt. Försäljning, publik osv får ibland stå åt sidan. Det är svårt, det är komplicerat och ni har mitt stöd för alla svåra beslut alla dagar i veckan. Målet är att förhindra större smittspridning och så länge det bara är möjligt för folkhälsans- och samhället skull hålla idrotten igång för så många som möjligt. TACK för allt ni gör för innebandyn, idrotten och smittspridningens inbromsning i dessa dagar.

Nästa blogg kommer jag återgå till att berätta lite om vad som är på gång i styrelsen och kansliet. Till dess – ta hand om er ute i hallarna och föreningarna.

//Stefan Hedlund, 2022-01-08
Som följde mitt första SDF-SM med årgång 1983 och sedan var tränare för årgång 1987, 88, 89, 90, 95, 96 på P15 sidan – samt ett antal årgångar även på HJ17-sidan.

Blogg 3 - GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
2021-12-23

Dagen före julafton. Nya restriktioner från FHM. Nyhetsbrev från ÖIBF och uppdaterad hemsida på SIBF kring pandemin. Det var inte riktigt det jag hade tänkt att skriva om så här innan de viktiga juldagarna som ska innebära energipåfyllnad, ledighet och social samvaro.

Ta hand om er i hallarna och i föreningarna. Att matcher tillsvidare ska fortsätta enligt planen är bra. Att ungdomarnas vardag får vara så opåverkad som möjligt är ju det viktigaste… men det är inget lätt pussel att förhålla sig till alla de direktiv som kommer, riktlinjer, restriktioner och lägg därtill allas egna tankar och funderingar, oro och ibland ingen oro som påverkar beslut och beslutsprocesser.

Jag avundas inte er föreningar som återigen får lägga mycket av er tankemöda på frågor om pandemi, publikinsläpp eller inte, avstånd osv istället för på utveckling av föreningen, lagen, spelarna, ledarna. Men ert arbete är såklart ovärderligt och fortsatt mycket viktigt. Idrottande ungdomar är ju en kategori som vi trots allt förstår att FHM värnar om – då de inser att folkhälsan och psykisk ohälsa är två viktiga parametrar att ta i beaktande vid deras helhetsbedömningar.

Så fortsätt bedriv er verksamhet så långt det bara går – för våra barn och ungdomars skull. Finns det något som ni tror att vi i styrelsen och på kansliet kan bidra med – låt oss veta så för vi upp den frågan/tanken på agendan.

Information från RF och vanliga idrottsrelaterade frågor angående pandemin hittar ni här:

Vanliga frågor om coronavirus och idrott - Välkommen till Riksidrottsförbundet (rf.se)

***

Annars hade jag ju såklart tänkt att skriva om vad vi hade på agendan på senaste styrelsemötet, samt om det fantastiska genomslag som innebandyn hade via SVT för några veckor sedan när vi inom ramen för en vecka tog två VM-guld på seniorsidan. Damerna var först ut och sedan herrarna. Vilka grymma insatser de stod för – och så härligt att världens bästa innebandynation även kan titulera sig världsmästare på seniorsidan fullt ut.

Det fanns en del utav er som såg fler matcher än semifinalerna och finalerna på tv. Jag själv har ju verkat som förbundskapten för USA och vet hur viktigt VM är för nationerna som kämpar där bakom de stora nationerna. Ibland är det fantastiska sidohistorier som utspelar sig där ett mål, en seger eller en insats är något som skapar stolthet och glädje som vi utomstående inte riktigt kan förstå – då vi är så inställda på att blicka på VM-guld eller inte. Precis som när ni själva ställer upp i olika cuper och turneringar. Det är inte alltid de minnena från en eventuell finalplats eller vinst som ni minns längst över tid.

Jag har några sådana historier att dela med mig av i framtiden i denna blogg eventuellt, men inte nu. Det är många som reagerar på de stora resultaten i en del matcher och de stora skillnaderna mellan nationerna – precis som i de flesta andra sporter. För de mindre nationerna är VM så viktigt. VM och VM-kvalen är superviktiga för att utveckla och lära. Alla längtar vi efter att det ska vara fler än fyra nationer som slåss om medaljerna – och innebandyn går framåt på bred front i hela världen… Men innebandyn är också i ett sådant spännande skede att även Sverige, Schweiz, Finland och Tjeckien inte slår av på takten utan även de flyttar fram positionerna.

Dessa nationer är så grymma på innebandy så ni anar inte om ni inte varit där och sett skillnaderna mellan duktiga spelare som ändå alla nationer i ett VM har och superproffsen som representerar topp 4 nationerna. Jag är så imponerad över deras förmåga att ta och vinna kamper, ta kloka smarta beslut, att röra sig och spela på små ytor samt deras aktionsradie, rörelse, smidighet, snabbhet och styrka.

Att vara en nation utanför topp 4 som får möta någon av giganterna är ju med skräckblandad förtjusning. Det är 60 minuter ren och skär uppläxning. Det är underbart att få den bästa kompetensutveckling som går att få – men samtidigt – i en match man redan vet på förhand att man ska förlora med väldigt många bollar – hur ska man ta sig an en sådan match när man ska spela 6-7 matcher på 9 dagar (plus att de sämre rankade lagen oftast har träffats 3-4 dagar innan ett VM och tränat och träningsspelat ganska intensivt)?

Precis som för nationerna som slåss om medaljerna så vill ju även ”blåbärsnationerna” ha kraft och energi kvar för att kunna vinna de sista två matcherna i ett mästerskap. Så någonstans ställer man upp i dessa matcher för att dels lära sig så mycket man bara kan – att ha inlärningsknappen intryckt. Men man spelar också dessa matcher i vetskap om att matchen imorgon är viktigare och större möjlighet att vinna – så det gäller att spara energi. MEN man spelar också matchen för sin ära och heder, och för att inte bli förnedrad…

Det är komplext att vara en sådan spelare och ledare under ett intensivt mästerskap. Själv har jag varit ledare och mött Sverige och Schweiz med USA under World Games i Polen. Vi hade det bästa landslag USA någonsin ställt på en innebandyplan. VI hade siktat långsiktigt och var nu framme vid slutmålet att för första gången någonsin få möta dessa nationer. Vi hade försökt att hitta en taktik, ett spelsätt som skulle kunna överraska och som skulle kunna innebära att skrällchansen kunde finnas mot en omotiverad motståndare. Vi trodde verkligen att chansen fanns…

Men då båda nationerna hade räknat ut att det kunde bli en målskillnadsaffär i gruppspelet i slutändan så ville ju första motståndet ta alla chanser att sätta press på konkurrenten, och sedan ville konkurrenten såklart göra ett ännu bättre resultat – så att tro på omotivation var en kalkylering som inte gick hem…

Om vi skrällde? Om vi var nära? Om vi klarade oss ifrån matcherna utan att känna oss obekväma, skamsna? Hmm… måste jag svara?`Jag tror ni inser svaret…

Men med lite distans – så var spelarna i laget så stolta att de faktiskt hade kunnat vinna en närkamp mot Robin Nilsberth (nja det hände kanske inte)… Eller att de täckte ett skott från Galante-Carlström, eller att de faktiskt lyckades göra ett kombinationsspel förbi Samuelsson-Samuelsson… De hade fått möta sina idoler och förebilder. De hade fått se att det finns ytterligare nivåer att ta fysiskt, psykiskt och taktiskt. De hade för första gången satt sin nation i strålkastarna bland de bästa. Tänk att få spela sådana här matcher varje mästerskap, eller ha sådana här spelare att spela mot på träning och match varje vecka... En lyx som inget land utanför topp 4 är i närheten av.

Hur gick det sedan då i World Games? Jo Sverige vann mot Schweiz i finalen och vi i USA vann matchen om femtepris mot Polen på deras hemmaplan med 4-1. Vi vann vår sista match i turneringen och firade som om det var vi som hade vunnit guld. Alla inblandade amerikaner är så stolta över deras insats och deras upplevelse och den där vinsten mot Polen och framförallt vägen fram till att kvalificera sig till World Games som var en treårig satsning som gav frukt. Vem minns storförlusterna idag? Blev amerikansk innebandy bättre av detta gästspel. Vi snackar energiboost delux. Framgången (kanske mest de som genomfördes på politisk IFF nivå) ledde till att innebandyn kom med på World Gamesprogrammet även nästkommande mästerskap. Där USA är arrangör då det avgörs i Birmingham, USA sommaren 2022. Därför förordar jag mer internationella utbyten på fler sätt än VM och VM-kval. Jag saknar B-VM och C-VM även om jag tycker att VM-kval för alla nationer är ett bra beslut – så saknar jag ändå att även nationerna under topp 16 får spela ett VM där de utser en vinnare. Fler World Games banar vägen för... Ja ni vet vad slutmålet är för en sport som innebandyn... OS-programmet. OS 2028 avgörs i Los Angeles. Tänk om lilla USAs framgångar att kvalificera sig till World Games 2017 och deras arrangörsskap av innebandyn 2022 kan vara en liten avgörande del för att hela innebandyfamiljen får vara med på OS 2028 eller därefter... För en blåbärsnation som USA är sådana tankar kittlande - att fått vara med och förlora stort i en enstaka match - men kanske vinna det största priset av alla och varit en osannolik hjälte likt Sam i Sagan om Ringen i innebandyns resa mot OS-status... 

Det är det där lilla i innebandyn som många missar som kanske banar väg för att de stora drakarna får slåss om OS guld i framtiden... Tänk på det nästa gång Frankrike är med i ett VM kval och förlorar stort mot Tjeckien. Det är inte resultatet i matchen som är betydelsefull för innebandyn i det långa loppet. Det är att Frankrike faktiskt är där och deltar och att att de faktiskt får spela mot Tjeckien - och alla de små sidohistorier kring arrangörsskap, matchen, spelarna, ledarna, åskådarna, medierna som det för med sig... 

Det som gör att Frankrike kanske 2034 spelar en VM-kvartsfinal mot Sverige och når ett resultat som ingen hade kunnat förutspå 2021.

Nog om mina egocentriska tillbakablickar. Slutpoängen är att vi i Sverige som uppfunnit den här sporten och varit världsledande i 40 år – vi får inte tappa perspektivet att alla nationer gör en utvecklingsresa och att innebandyn står på gränsen till att slå igenom på allvar i Nordamerika och i Asien. Vi behöver uppmuntra varje initiativ som tar sporten framåt internationellt istället för att förnedra, förlöjliga eller fördöma. Minns när jag var tränare i Finspång och vi hade en spelare från Japan som bodde och spelade i föreningen för sin och sitt lands utvecklings skull. Jag minns de tre från Sydkorea som jag hade med både på innebandygymnasiet och i Linköpings IBK – de tre spelade alla i deras landslag och är nu med på internationell förbundsnivå. Jag minns alla de internationella motstånd man mött i cuper både i Sverige och utomlands. Alla dessa små enskilda oaser där vi alla kan bidra som ger stora ringar på vattnet i deras hemländer. Så har ni möjlighet att stötta (jag vet att flera föreningar redan gör insatser kring detta) en utbytesspelare från annat land – gör det! Det ger massor för alla inblandade parter!

***

Kort rapport från vårt senaste styrelsemöte:

Vi fick en genomgång kring vårt föreningsutvecklingsprojekt "Fokusförening" av Jocke Bååth. Vi ska nu utvärdera insatsen med alla inblandade för att se ifall det blir en fortsättning eller ett avslut av projektet. Detta görs under våren. Vi tror i grunden väldigt mycket på sådana här fördjupade insatser till de föreningar som visar intresse. Vi tror att liknande arbeten skulle kunna vara intressanta när det gäller ledarutveckling liksom sportslig utveckling. Det är några av frågorna som vi inväntar de möten vi kommer starta upp med er föreningar under våren. Förhoppningsvis fysiska – men vi får avvakta och se i dessa tider.

Vi diskuterade en hel del kring SDF-SM kring direktiv, restriktioner, eventuella avbokningar, kostnader, regler kring ledare och spelare osv. En vecka efter mötet fattade sedan SIBF och arrangören beslut om att senarelägga SDF-SM.

Kassör och verksamhetschef gick igenom ekonomin. Vi påminde varandra om löftet till föreningarna från årsmötet att ett eventuellt plusresultat kontra budget – på något sätt ska värderas in om det kan återföras i någon form till föreningar.

En del föreningar har framfört oro för fortsättningen av säsongen och om det ska bli en nedstängning. Vi kommer att fortsätta ha direktlänkat via hemsidan till SIBFs sidor som uppdateras kontinuerligt och vi följer FHM nästan dagligen för att se ifall det är något som vi kan uppdatera er föreningar om. Vi vet att föreningarnas styrelser gör likadant. I nuläget är ju signalerna att det finns oro för framtiden men att matcher och träningar ska tillåtas i så hög utsträckning som möjligt. Så gör ni föreningar det så smittsäkert som möjligt och med klokskap och eftertänksamt hoppas vi att vi både kan hålla smittspridningen lägre och få hålla det öppet i hallarna hela säsongen. Vi kommer få anledning att återkomma kring detta.

ÖIBF har fått signaler om att en del föreningar har svårt att ta del av informationen från oss. Hemsidan är svårnavigerad och mail försvinner i mailfloran. Vi tänker att vår hemsida och våra nyhetsbrev och våra mailutskick ändå måste vara de kanaler där ni kan förvänta er information. Ni som ej får våra mailutskick – kontakta kansliet för att komma med på våra sändlistor – som utgår från adresserna som är registrerade i IBIS.

Utbildningsmässigt så har vi i dagsläget varit med och utbildat ca 200 föreningsdomare och 160 innebandyledare under hösten. Vi har träffat ca 330 flickor inom ramen för vårt FFG i år och LUB har så sakta börjat komma igång med sina inledande inspirationsaktiviteter. Ni fick väl deras trevliga julhälsning i ert senaste nyhetsbrev från ÖIBF och på Instagram?

SIBF liksom vi på ÖIBF ser ju över framtidens SDF och kansliorganisation – något vi hoppas kunna rapportera mer om under våren.

Jag och verksamhetschef Dennis kommer vara med på vårt försök att starta upp ett elitforum. Elitforumet är öppet för alla föreningar där vi från ÖIBF har som mål att sätta oss in i de frågor som är viktiga för våra elitföreningar för att nå fortsatt framgång när det gäller det sportsliga, ekonomiska och arrangemangsmässiga. Det blir något nytt – som ska bli spännande att sjösätta och se vart det tar vägen över tid. Första tillfället är mycket för att träffas, samla ihop tankar och frågor och såklart få se spännande innebandymatch ifrån SSL. Vi ses väl den 6 januari? Du har väl sett informationen som har skickats till din mail?

Kansliet och även vi i styrelsen passar på att ta julledighet efter en intensiv höst, precis som för många av er. De liksom ni är väl förunnade ledighet och energipåfyllnad.

Styrelsens nästa möte är i mitten av januari – ta gärna en kontakt med oss eller kansliet om det är något ni anser att vi i styrelsen bör ha vetskap om eller fokusera/prioritera i vårt arbete. All kommunikation mellan oss och er är något vi uppskattar.

Ta hand om er – och tack för er insats att hålla innebandyn levande, glädjefylld, energirik för alla aktiva ideella krafter,  spelare, ledare, domare, föräldrar, supportrar även om förutsättningarna inte är de enklaste för er.

Ni är så viktiga för era medlemmar och för hela samhället. Är det någon gång som en hel idrottsrörelse kan enas så är det när jag säger att ni verkligen förtjänar en riktigt god jul och ett gott nytt år för er fantastiska insats under alla era år inom idrotten och innebandyn men framförallt under pandemitiderna. Tack!

//2021-12-23

Blogg 2 - Styrelsemöte
2021-11-27

I dagens blogg tänker jag avlägga en liten rapport kring vilka frågor styrelsen varit involverade kring under november. Självklart är detta ingen komplett rapport utan bara ett axplock som jag kan tänka mig kan intressera föreningarna i Östergötland. Vi har ju lovat att vara lite mer transparenta, så håll till godo med en liten kortare inblick i vårt arbete…

Organisation
Jag tänkte först beskriva lite hur vi inom ÖIBF är organiserade.

Årsmötet väljer styrelse och i år blev det:
Stefan Hedlund, ordförande. Anwar Samuelsson vice ordförande. Anette Sandberg, sekreterare, Håkan Silvén, kassör. Anders Tillmar, (styrelsens representant i tävlingskommittén). Petter Wirf (styrelsens representant i domargruppen). Styrelsen har gett valberedningen att arbeta fram ytterligare styrelserepresentanter då vi önskar utöka med ytterligare kompetenser som kompletterar befintliga styrelsen. Så önskar ni någon från er förening som kompletterar oss, eller tycker du att du själv är en lämplig kandidat – hör av er till valberedningen.

Styrelsen arbetar mestadels övergripande och delegerar mycket av arbetsuppgifterna till kansliet.
Kansliet bemannas av verksamhetschef Dennis Lundqvist. Dennis tillsammans med övriga delar upp samtliga arbetsuppgifter mellan sig även om vissa verksamhetsområden är för tydlighetens skull är kopplade till en ansvarig person. Allt kring tävlingsverksamheten hamnar i regel på Stefan Nygren (tävlingskonsulent). Det som handlar om distriktslag, Fast Forward Girls och Level Up Boys hamnar i regel på Viktoria Gustafsson. Utbildning och utveckling hamnar i regel på Fredrik Sundberg (utbildningskonsulent).

Utöver detta finns det en domargrupp och tävlingskommitté. Domargruppens kontaktperson är främst Tomas Edstrand och tävlinsgkomm

Distriktslagsverksamheten genomförs av ett engagerat gäng ledare för att vårda, utveckla och driva vår spetsigaste talangutvecklingsinsats på förbundsnivå. Där är det Dan Leijon som agerar förbundskapten.

Sist men kanske viktigast för att förbundet ska drivas på det sätt som ni föreningar önskar är valberedningen, som leds av Markus Johansson.

Ideella krafter
Känner du dig intresserad av att driva något i förbundets regi, hör av dig till kansliet eller någon annan du anser vara lämplig. När jag ändå skickar ut en önskan (och möjlighet)  – så hoppas jag verkligen att du som läser detta som inte redan är engagerad i en förening på något sätt – men som vill fylla din tid med något som stimulerar, engagerar och ger ditt liv mervärde för både dig själv och för andra – anmäl ditt engagemangsintresse till din favoritförening nu – det finns ingen anledning att vänta!

Jag drömmer tex om att ÖIBF ska vara delaktiga eller engagerade i att ett levande innebandyforum med östgötsk innebandy, där vi till exempel bildar ett digitalt Hall of fame. Tänk om det fanns någon bloggare, twittrare, tiktokare, snapchattare, instagrammare osv som ville lägga lite energi på att göra oss i ÖIBF lite uppdaterade och mer involverade i innebandyvardagen. Tänk om vi kunde göra reportage, studios, radio, tv, film kring våra föreningar, spelare, ledare, domare, supportrar. Tänk om någon kunde göra en dokumentär, artikel, pod, intervju om Rimforsa IF, Oskar Hovlund eller varför inte Urban Nilsson för att nämna tre av tusentals uppslag. Just nu anser vi inte att det är arbetsuppgifter som vare sig styrelse eller kansli ska lägga sin tid på – men visst vore det väl häftigt om det fanns ett gäng engagerade som gav oss ett ”Östergötlands innebandforum” som kunde rapportera i stort och smått kring vår verksamhet allt från innebandyskola i Valdemarsvik till SSL i Linköping.

Elitforum
Vi har bokat upp att vi ska ha ett elitforum den 6:e januari för att se vad den tanken för oss på såväl kort som lång sikt. Den kommer genomföras i samband med Linköping IBKs hemmamatch. Mer info kommer längre fram.

Ekonomi
Vi diskuterade ekonomin där vi just nu byter ekonomisystem till Fortnox som ska ge oss lite mer spetsiga verktyg för att kunna leverera det som föreningarna önskade på senaste årsmötet – dvs ekonomiska prognoser och att vara med i framtagande av budget och verksamhetsplan. Vi har planerat in det arbetet i slutet av säsongen, inget datum fastlagt ännu.

Ekonomin kring vad alla urdragna lag innebär i totalen är fortfarande osäkert som vi kommer följa noggrant inför nästa styrelsemöte. Vi tror att intäktssidan minskar med ca 200tkr baserat på budgeterade serieavgifter. Vi får se ifall den prognosen stämmer i slutändan. Inför nästa styrelsemöte har kassör Håkan och verksamhetschef Dennis planerat att ta fram första prognosrapporten för säsongen. Kanske något sent kan en del tycka, men vi förklarar det med att vi ligger ca 2 månader efter med en del av vårt arbete på grund av att budgeten och verksamhetsplanen stoppades vid mötet i augusti och just sådant här arbete blir då naturligt förskjutet något.

Vi kommer att söka projektpengar till vårt FFG och LUB-arbete via SIBF. Vi har även fått ett permitteringsbidrag för vårens permitteringar på kansliet.

Kansliet
Kansliet har varit hårt pressade under september och oktober i och med seriespel och DM, samt mycket arbete med urdragningar, licenser, dispenser och omlottningar av serierna. Lägg till alla utbildningar för ledare och domare, uppstarten av Fast Forward Girls och Level Up Boys. Att det sedan varit ett distriktslags-SM under samma tidsperiod, lägg därtill allt extraarbete som ett extra årsmöte innebär så förstår jag om kansliet längtar till lite lugnare veckor framöver.

Fokusförening
Vårt erbjudande om att bedriva ett djupgående föreningsutvecklingsarbete fortsätter. Det är Ledberg som var först ut och vi hoppas att någon ytterligare förening är intresserade av detta unika koncept. Hör av er till Dennis i sådana fall.

Domargruppen
Vi har haft ett par möten med vår aktiva domargrupp då vi har startat ett arbete för att utreda framtida domarorganisation. De representanter från domargruppen som vi har träffat är Tomas Edstrand, Rågher Godin och Martin Dahl. Efter dessa uppstartsmöten är jag imponerad vilket stort arbete dessa personer genomför – ofta i det tysta. Att återstarta domarverksamheten efter coronapandemin är ingen enkel uppgift. Så alla domare, spelare, innebandyintresserade – se till att hjälpa till att få fler intresserade av att döma. Har du dömt tidigare men inte gjort comeback – anmäl ditt intresse till dessa tre – så är du snabbt igång igen. Är du en fd spelare som vill vara kvar i sporten på ett trevligt sätt – hör av dig. Arbetet med framtidens domarorganisation fortsätter under året – men jag hoppas verkligen att alla domare håller kontakten med de tre ovan ifall ni kan och vill göra mer för att rekrytera, utbilda och/eller utveckla domare eller domargruppen.

Speedsamtal
Vi kommer att initiera Speedsamtal via teams med samtliga föreningar under året för att starta upp ett strukturerar sätt att hålla dialogen med alla föreningar. Samtalen beräknas ta ca 10 minuter per förening (speedsamtal) där föreningarna kan välja fritt antal personer som deltager.

Verksamhetsplanering
Vi kommer att genomföra verksamhetsplanering där vi kommer bjuda in alla föreningar att vara med i förarbetet inför nästa års verksamhetsplan. Detta blir under säsongens slutskede.

Föreningssupport – Framtidens kansli
Vi återstartar ett internt utvecklingsprojekt som legat i träda under pandemin där vi ska arbeta fram tankar om hur ett framtida förbundskansli kan och bör se ut. Givetvis kommer föreningarna att bjudas in i processen i ett senare skede.

Tack – det var 1200 med tankar, idéer och arbetsområden som jag som ordförande varit involverad i sedan senaste bloggen. Vi hörs framöver – då kanske jag kommer blogga lite om internationell innebandy, då det vankas två innebandy-VM samtidigt, ett i Sverige och Uppsala och ett i Finland och Helsingfors. Har du inte varit på ett innebandy-VM – boka de sista biljetterna som finns till finalmatcherna nu – då det kommer vara värt det, då det är något speciellt att uppleva de rafflande semifinalerna och alltid spektakulära finalerna…

Ska försöka hitta någon klatchig catch-phrase att avsluta mina bloggar med – men tills den infinner sig får ni helt enkelt ta hand om er och era föreningar – var en sjysst innebandyambassadör där ute i hallarna!

//SH

Blogg 1 - Årsmöte
2021-10-01

En del utav er känner inte mig alls, en del utav er har träffat mig tidigare i någon eller några av mina många innebandyroller under åren. Nu har jag en helt ny roll – ordföranderollen för Östergötlands innebandy. Jag blev invald på ett årsmöte som gick till historien. Ett årsmöte där distriktets föreningar faktiskt sade stopp till den lagda verksamhetsplanen och budgeten.

En intressant start på mitt ordförandeskap helt klart.

Pandemin har varit tuff för alla. Men nyanserna av tufft är det stor skillnad på om manskulle försöka jämföra hur föreningar, spelare, styrelser, ledare, medlemmar, föräldrar, supportrar upplevt den mörka tiden. Det är inte över ännu – men vi hoppas verkligen att alla ändå försöker att följa de direktiv och riktlinjer som finns och framförallt vaccinerar sig så vi kan fortsätta att ha seriespel, träningar och matcher öppna.

Är det någon gång ni ska ut och se matcher, betala för er i kioskerna och handla lotter eller innebandybollar till pausunderhållningen eller om du besitter en sådan position sponsra din förening så är det ju nu. Klubbarna behöver oss på läktaren och klubbarna behöver såklart alla intäkter som bara går att få in.

***

Jag och den framröstade styrelsen i ÖIBF har lovat att vara mer alerta när det gäller kommunikation, information och lyhördhet. Denna blogg är ett litet steg. Den här bloggen kommer såklart finnas på ÖIBFs hemsida men jag vill vara noga med att säga att jag inte förankrar eller alltid har stöd för det jag skriver från förbundet. Startar jag en storm eller
frustration hos någon så får ni faktiskt vända er till mig för att få de bästa svaren. Såklart är det inte min intention och om jag saknar förtroendet att skriva här från någon part – så kommer det upphöra. Jag skriver för att jag vill vara en del av innebandyfamiljen i Östergötland igen – och kan jag inte träffa er alla personligen så kan jag i alla fall dela med
mig av mina tankar och funderingar via skrift. Ibland skriver jag långt och ibland skriver jag kort. Ibland kommer jag skriva ofta och ibland med långa mellanrum mellan publiceringarna.

***

Vilket bra årsmöte det var senast förövrigt. Tack alla ni som var där. Vilken konstruktiv anda det ändå var – även om många föreningar tyckte att det var ett årsmöte för mycket för att verksamhetsplanen och budgeten borde ha röstats igenom redan vid första årsmötet. Men då får man inte glömma att det var betydligt fler föreningar som tyckte motsatsen. Och all
respekt för det. När alla hade fått säga sitt – inför rutinerade landshövdingen Carl-Fredrik Grafs rutinerade mötesordförandeskap – så var det dags för omröstning. Lagom till omröstningen så lades det fram ett tilläggsförslag till verksamhetsplanen. Jag måste säga att det var ett av de klokare formulerade tilläggsförslag som jag faktiskt bevittnat i sådana här sammanhang. Det gick lite förenklat ut på att ifall ÖIBF gick bättre än lagd budget så önskade föreningarna någon form av återbetalning på de medel som ÖIBF klarade budgeten med. Dvs en skrivelse med tillitsfull anda och touch och som gav styrelsen chansen att bevisa att våra ord om större förståelse, lyhördhet inför klubbarnas tuffa vardag verkligen finns där.

Efter omröstningen så stod det lika mellan verksamhetsplanen utan tilläggsförslaget och verksamhetsplanen med tilläggsförslaget. Enligt stadgarna skulle det då lottas om vilket förslag som skulle vinna. Med lottens hjälp blev det då verksamhetsplanen utan tilläggsförslag som blev klubbat som viljeinriktningen från årsmötet. Men jag lovar att
tilläggsskrivelsen kommer finnas kvar i styrelsens medvetande även om den formellt inte  behöver göra det.
Tack till alla som bidrog till en konstruktiv dialog och debatt – där enligt mig i alla fall vi faktiskt kom varandra närmare.

***

Vad händer nu då?

Styrelsen har möte om några veckor och då ska vi staka ut årets färdriktning. Vi har inte riktigt vågat göra det då faktiskt var rimligt att anta att verksamhetsplan och budget skulle kunnat ha röstats ner även denna gång. Nu blev det inte så – och då får vi ta tag i säsongen på allvar från vår sida. Den nya styrelsen har nu fått mandatet att leda och styra efter den
lagda verksamhetsplanen. Det är distriktslags-SM som ska spelas, det är Fast Forward Girls som ska växa än mer
liksom sjösättandet av Level Up Boys. Det är spännande seriespel på alla nivåer som ska rulla igång på allvar och det är såklart utveckling och utbildning i många olika former när det gäller spelare, ledare, domare och föreningar…

Vi kommer gå igenom någon form av kommunikationsplan där återuppstartandet av fysiska föreningsträffar såklart är väldigt högt på agendan. Ett litet vilande verksamhetsområde kring framtidens kansli där vi ska genomlysa ifall det finns fler möjligheter för ÖIBFs kansli att stötta upp er föreningar kring administration eller andra praktiska göromål. Såklart kommer vi även inom detta område att arbeta betydligt närmre er föreningar än vad som kanske hade gjort ifall vi inte fått de tydliga
önskemålssignalerna om att ha större transparens och kommunikation kring just sådana frågor.

Vi har också tagit på oss att skicka ut en mer detaljerad budget och även i viss mån någon prognosrapport om några månader – då även det efterfrågades på senaste årsmötet. Vi är ju gemensamt Östergötlands innebandy så självklart kommer vi även i fortsättningen lyssna på önskemål som flertalet föreningar lägger fram i samma konstruktiv anda som under årsmötet. Vi ser gärna att vi i styrelsen får kännedom kring era tankar och åsikter kring ÖIBFs verksamhet, beslut och tankar – så tidigt som möjligt – så vi kan undvika en sådan här kraftsamling av frustration från så många föreningar som ett resultat av ett
långvarigt missnöje.

Jag hoppas kunna se en hel del matcher under säsongen - MEN vill din förening eller ditt lag ha ett besök av mig eller någon från styrelsen – skicka en inbjudan till oss så försöker vi lösgöra oss oavsett om ni vill att vi bara kommer och ser på en sjysst och kul match eller ifall ni vill ha någon form av utbyte innan, under eller efter matchen. Styrelsen och personerna på kansliet kan tänka sig att träffa spelare, ledare, styrelse, styrelseledamot, kommittéer eller liknande eller varför inte vara prisutdelare eller den som utser matchens lirare. Ja möjligheterna är många och vi öppnar upp för att ställa upp – även om vi såklart inte kan garantera att vi kanske kan tacka ja till alla förfrågningar beroende på hur vår kalender ser ut just på dagen vi blir inbjudna.

***

Ta hand om er själva, ta hand om era spelare, era ledare, era motståndare, er publik, era domare och funktionärer så fortsätter vi bygga vidare på att vi faktiskt utövar en fantastisk sport och att ni som förening faktiskt bedriver en extremt samhällsviktig funktion – vilket är otroligt mer tydlig idag än för två år sedan för alla parter i samhället. Så återigen – tack för
er insats för er förening, för era föreningsmedlemmar och deras familjer, för vår sport, för idrotten och för samhället

//SH