SOMMARLÄSNING - VIBF möter Emelie Wibron och Johan Samuelsson DEL 1

Hur stort känns det när ni tänker på det, meste landslagsspelare?
– Jag reflekterar och tänker inte så jättemycket på det. Där och då, när jag blev det, minns jag att jag tyckte att det var stort och häftigt. När man börjar spela och får göra landslagsdebut är det inte så att man tror och tänker att man ska ha flest landskamper när man slutar spela men så är det tydligen, så det är klart att det är stort, säger Johan Samuelsson.

Samma gäller för Emelie Wibron.
– Det är inte något som jag tänker på så mycket alls egentligen. Men det är många som jag såg upp till väldigt mycket när jag var yngre som jag passerade på listan, så det är ju så klart väldigt häftigt och jag tror att jag verkligen kommer tycka det när jag slutar.

– Det känns som att det var nyss man gjorde debut själv, och det gör att det blir ännu konstigare. För det är inte så att det känns som att jag har gjort många fler landskamper än de andra som är med i landslaget. Det känns stundtals konstigt, men fränt, fyller Johan på.

Båda två satsar på fler landskamper framöver. För Emelie väntar VM i Singapore i december där målsättningen är att vara med där och på lägren inför VM under hösten. Johan har hemma-VM i Malmö 2024 som sitt mål, där han hoppas samla fler landskamper. Men det är inget han tar för givet.

– Det är inte så att för att man har x antal landskamper så har du en guldbiljett till sista audition, utan det ska presteras och kroppen ska hålla. Men det är helt klart mitt mål, säger han.

Många ville ha autografer av landslagsspelarna på nationaldagen

Vad är det som driver er att fortsätta spela?

– Drivet är framför allt titlarna och pådrivet hemifrån. Samtidigt som sporten gör att man är borta mycket från familjen så är det de som peppar en att fortsätta. Nu när jag skrev på nytt kontrakt med Falun blev äldsta pojken jätteledsen, ”Ska pappa bara spela i två år till?”. Han vill att jag ska spela i tio år till. De tycker att det är så pass roligt och är intresserade och då blir det ytterligare ett driv i det för mig, att hålla i gång. Sen är ju titlarna ett driv varje år både med klubblaget och landslaget. Det är en ny grupp där varje år och det är en resa man gör tillsammans, säger Johan.

– Det som driver mig är att vinna i grunden. SM-guldet är det som är den stora motivationen. Sen tycker jag att det är kul året runt. Många jag spelar med nu har jag spelat med i många år och vi har kul hela året och jag tror att det är det som gör att jag tycker att det är värt att göra om och om igen. Om jag bara hade tyckt att spela SM-finalerna och vinna SM-guld hade varit drivkraften så hade det kanske varit lite tufft att motivera sig året runt. Men jag tycker verkligen att det är kul att träna och hänga med laget och resa i väg på bortamatcher och så. Sen är det samma som Johan säger med barnen att de tuffaste åren har passerat. Min äldsta är 5 och yngsta är 2,5 så hon är lite liten fortfarande, men min son tycker att det är superkul att följa med på träningarna. Det funkar bra och det är en förutsättning för att det ska gå att fortsätta, att man ska få ihop vardagen med familjen och jobbet på sidan. Men framför allt, att vinna SM-guld och fler titlar så klart, som VM-guldet i december nu kommer man vilja vara med och slåss om, säger Emelie.