"Innebandy är en spelarsport och det är spelarna som tar besluten på banan"

- Nyckelfaktor 7 i SIU.

John Wall är tränare i fotbollslaget LB07 i Damallsvenskan men även varit bla videoanalytiker åt Finlands A-landslag i fotboll. I klippet visar han på ett pedagogiskt och enkelt sätt varför det är bättre att ha ett lärande klimat kring spelet snarare än att strukturera upp spelet för att nå kortsiktiga resultat. 

Länk

Hur kan man nivåanpassa träningen för att öka inkluderingen? 

En artikel från lärarbladet. Som utgår från en rapport om HUR man med hjälp av vissa strukturer och faktorer kan öka deltagandet hos eleverna med eller utan NPF-problem. 

Lärare brottas precis som vi som ledare med spelare som har olika nivåer och ambitioner. Därmed kan detta relatera och kanske hjälpa till att fundera över hur man kan arbeta vidare med att öka deltagande på träningen och därmed på ett sätt främja att alla känner sig delaktiga, kompetenta och autonoma (de tre stödjebenen i Self-Determination Theory Nyckelfaktor 3 i SIU modellen) 

Till artikeln -> Länk

Fyra sätt att öva på spelet och variera matchspelet

Att spela är det roligaste som finns det är höjdpunkten på träningen och den främsta orsaken många går på träningen. Men att bara spela är ett kaos och dessutom allt som oftast en balansgång mellan de olika individerna i gruppen för att det ska bli någorlunda jämnt. 

Det är oftast den stora utmaningen för er ledare, att skapa en tävlingsbalans så att det blir jämna matcher i spelet. Annars är spelet allt för ofta till en stor fördel för de som kommit längst i sin biologiska utveckling. Starkare och snabbare och mer mogna gör att dessa spelare har stora fördelar i spelet mot sina jämnåriga lagkamrater. Det blir därmed oftast ett fokus på resultatet och den kortsiktiga vinsten. Men hur kan man spela spelet ur ett lärande och mer långsiktigt tänk? 

Här kommer fyra exempel på hur ni kan ha begränsningar i spelet för att skapa möjligheter för spelarna att upptäcka delar som ni vill förmedla. 

• Tysta leken - Spelarna får inte prata med varandra. Den enda kommunikation man får använda är den icke-verbala. Alltså visa med kroppen och klubban vad jag vill förmedla. Detta är en bra sak att ha i sin verktygslåda för att lära spelarna att börja vara mer tydliga när man är beredd på en pass, skott eller när man vill passa. Detta sätt är väldigt kopplat till Spelförståelse. 
• Rugby-spelet - Man får endast passa i sidled eller bakåt i banan. Man får Driva-Dribbla-Utmana med bollen framåt för att försöka komma till avslut och göra mål. Men man får inte passa framåt. På detta sätt får vi backar som måste följa med upp i planen. Men även backar som vågar driva bollen vid bollvinst från tex eget hörn. 
• Doppbolls-innebandy  - Bollförare får inte driva med bollen utan endast skydda den runt sin egen axel. Man får spela hur som helst. Detta ställer större krav på hjälpspelare att börja leta efter bra ytor att hjälpa bollförare i spelet. 
• En-hands innebandy - Man får bara spela med en hand på klubban och helst ska det vara den översta handen som ska hålla i klubban. Detta är ett sätt att lära sig hantera klubban på ett mer effektivt sätt i spelet. Det blir också en form av styrketräning för handleden och därmed i förlängningen en form av teknikinlärning. 

Tänk också på att anpassa ytan för spelet och tiden för spelarna så att ni upplever att spelarna får en chans att upptäcka de möjligheter till lärande som ni vill åstadkomma. Mao inte för många spelare på för liten yta.

I våra nya Stegutbildningar pratar man om begreppen Daylight och Moonlight. Det skulle kunna översättas till BLICKEN UPP och TITTA ENDAST PÅ BOLLEN. Vilket kopplas till Spelintensiteten, alltså hur intensivt upplever spelarna spelet?

Spelintensitet är alltså subjektivt utifrån spelarens egna kunskaper i spelet. Tex så upplever inte ni ledare att spelet går så fort när ni är med ett gäng 10åringar. Det gäller alltså att hitta balansen i Spelintensiteten för att skapa en lärande miljö. 

Hoppas att detta kan leda till lite inspiration på era träningar. 

Grunden i Innebandy...

Grunden är relativt enkel - när vi har bollen är vi i anfall oavsett var på banan vi är och syftet är då att vi ska göra mål. På motsatt sida är det givetvis så att om andra laget har bollen och är då i anfall så är vi givetvis i försvar och målet är då att försöka ta tillbaka bollen. Alltså har inte anfall och försvar i grunden inget med var vi befinner oss på planen. Däremot är det en taktiskt princip om hur vi anfaller och försvarar oss beroende på var vi befinner oss på planen. 

För att öva på detta så delar vi med oss av tre st övningar, en för vardera nivå och alla med spelet i centrum men med tydligt fokus på lära sig hantera färdigheterna i anfall och försvar. 
PÅ Blå och Röd nivå ligger övningen i faserna Omställning och Komma till Avslut väldigt mycket och de ska göra det. Här vill vi skapa intensiteten att kunna hantera det spelet och lära sig hantera sina färdigheter i en sådan miljö som påminner väldigt mycket om spelet på match. 

• För GRÖN nivå har vi Lilla Coast to Coast. En övning att lära sig driva med boll men också att lära sig återerövra. Där båda ges möjlighet till att lära sig spegelförhållandet mellan anfall och försvar. Alltså att man är i anfall när man har boll och i försvar när man inte har bollen. 
• För Blå nivå finns Mellan Coast to Coast där man har samma grund men med 2 spelare i anfall och 2 spelare i försvar. För att få lite mer alternativ och därmed ges möjlighet att prova olika lösningar för att komma till avslut och göra mål. 
• För RÖD nivå finns Stora Coast to Coast som ligger mycket i Spelfaserna Omställningar och Komma till Avslut. En fartfylld övning som har många dimensioner och erbjuder många delar av spelet både som lag och för individen att öva i. 
  
  Håll tillgodo...