Tjejer i arenan: Jessica Bonde

Stort tack till Strömstads Tidning som gett sitt tillstånd att publicera nedanstående reportage!

Jessica fick halleluja-moment av innebandyn.

Förälder, skolsköterska och innebandytränare. Barn och unga står i centrum för Jessica Bondes vardag i Strömstad. På jobbet och i idrottshallen finns samma drivkraft: att skapa gemenskap och göra skillnad för andra människor.

– Det kan låta klyschigt, men jag vill lämna jorden lite bättre än hur jag fann den. Det blir mer tydligt ju äldre jag blir, säger hon.

Innebandyträningen har börjat. På läktaren i Nordby Supermarkethallen sitter föräldrar. De följer både passet och händelser i sina mobiltelefoner. Fritidsgården har öppet. Det doftar kaffe och bullar. Pingisbordet är populärt i slutet av september.

Jessica Bonde är styrelsemedlem, ungdomstränare och eldsjäl i Överby IBK. Klubben, barnen och innebandyn är hennes andra hemmaplan.

– När jag kommer hit blir mitt batteri fulladdat, säger hon.

Jessica Bonde flyttade till Strömstad

Född och uppväxt i Stockholm, men livet tog henne senare till en liten gård på landet utanför Skee. Relationen till norra Bohuslän, kopplas ändå till ett starkt släktband.

– Mormor kommer härifrån. Jag var ofta här på lov och somrarna. För drygt 15 år sedan blev jag erbjuden jobb. Tanken var att jag skulle testa att jobba i Strömstad. Då träffade jag min nuvarande man och blev kvar, säger hon.

På julafton fyller hon 40 år. Åldersnojan vid en av milstolparna finns inte – tvärtom. Jessica pratar istället om hur livet är på plats: barn, relation, arbete och en vardag med föreningsliv. Att byta huvudstaden mot Strömstad var dock i yngre åldrar inte självklart.

– Det fanns inte på världskartan, säger hon.

Följde drömmen – blev skolsjuksköterska

Men världskartan ritades om. Alltid idrottsintresserade Jessica, som bland annat spelat handboll och basket i ungdomen, hittade där ett meningsfullt sammanhang med lagidrott. Efter studenten: högskolestudier på ekonomprogrammet i Kalmar, men resan blev kort.

Insikter väcktes – i synnerhet med vägvalet i yrkeslivet. Studier med pengar och statistik gav på förhand en yrkestitel med chans till bra inkomst, men Jessica omprövade sina ambitioner. Siktet ställdes in på drömmen om att bli sjuksköterska.

– Först resonerade jag att lönen var en förutsättning till att få ett drägligt liv. Sedan insåg jag att det viktigaste för mig är att jag älskar det som jag jobbar med, säger hon.

Jessica studerade till sjuksköterska och lade grunden till livet som hon i dag lever.

– Det känns så meningsfullt för mig att känna betydelsen av att göra skillnad för en annan människa. Det kan låta klyschigt, men jag vill lämna jorden lite bättre än hur jag fann den. Det blir mer tydligt ju äldre jag blir.

Vad är det roligaste med yrket?

– Att guida ungdomar i hur de ska tänka själva. Vi pratar mycket om ångest med barn och unga. Det är lätt att man blir rädd för ångesten. Istället för att fly från den, försöker vi lära dem att ångest är en vanlig mänsklig känsla. Undvikandet gör istället att den späds på.

Möter du ofta ungdomarnas ångest i vardagen?

– Det gör jag. Orsakerna är flera, men ouppnåeliga och overkliga ideal är sådana saker. På grund av bland annat sociala medier blir självbilderna snedvridna. Det blir en hets och helt orimliga förväntningar.

– Samtidigt tror jag att föräldrar i vissa generationer tillrättalägger alldeles för mycket. Många barn får inte lära sig att möta ett hinder eller överkomma en motgång. Jag vet inte varför det blivit så. Det är jättesvårt, säger tvåbarnsföräldern.

Omsorg, människor och medmänsklighet. Ledorden präglar hennes syn. Utanför arbetet som skolsköterska står innebandyn högt i kurs. Förra året blev en höjdpunkt när hon efter flera års planering kunde se Överbys flicklag födda 10-14 spela efterlängtad seriepremiär. Det var första gången som klubben ställde upp med ett flicklag i seriespel.Överby IBK med fokus på flicklag

Starten blev dock tung. Inför hemmamatchen mot Hindås hade Överby släppt in 135 mål, men i december kom trendbrottet. Laget vann en match. Jessica och tränarkollegan jublade. Glädjetårarna rann.

– Det var ett halleluja-moment. När jag förstod att vi skulle vinna började jag gråta. Det betydde så mycket. Tjejerna behövde få uppleva känslan att vinna. Jag tog en bild från omklädningsrummet efteråt. Bilden har jag plastat in. Den finns på mitt kontor, säger hon.

Jessica startade laget med syfte att skapa ett sammanhang. Nu rullar gruppen in på säsong två i seriespelet.

– Jag känner stolthet och glädje. Vi har lyckats med något väldigt unikt. Tjejer i den här åldern brukar vanligtvis sluta när det kommer andra saker emellan. Vi har istället lyckats bredda truppen. Nu har vi 18 spelare, säger hon.

Ledarroll i innebandyn och yrkesroll som skolsköterska. Den gemensamma nämnaren: sammanhang. Hon lyfter idrotten som ett sätt att skapa positiva rutiner med enkla medel.

Kan du skilja på dina roller?

– Absolut. Sedan kan jag dra nytta av dem på olika sätt. Som person har jag utvecklats när jag även sitter med i klubbstyrelsen. Utvecklingsarbetet är roligt. Jag tycker vi har bra fokus på tjejlagen, men det är inte så enkelt i en liten stad med begränsat antal ungdomar, säger hon.

Jessica Bonde leder träningspasset. Spelarnas känslor går nästan att ta på. Klubborna slår mot golvet. Någon gör mål och klappas om. Andra deppar med sänkta blickar. Hon vill lära ut en av livets viktigaste läxor: framgångar och motgångar ingår i spelets regler såväl på som utanför planen.

Att göra skillnad fortsätter att vara hennes drivkraft.

– Tjejerna spelar för att de tycker om sporten och varandra. De vill gärna vinna någon gång, men det är inte målet. Idrott ska vara kul, det är poängen, säger Jessica Bonde.

Text: Thomas Bennelind

Publicerad i Strömstads Tidning den 2026-10-15
https://www.stromstadstidning.se/81e13dfc-962d-5024-8f4a-fc79e5d03a44