SOMMARLÄSNING - Maja Viström om vägen till toppen

Hon började spela sporten innebandy relativt ”sent”. Men idrott har alltid varit en stor del av hennes liv.

– När jag var liten ville jag bli bäst i världen på fotboll. Zlatan och Messi var mina förebilder och när jag fick frågan vad jag ville bli, så var det proffs. När jag började spela innebandy så tyckte jag verkligen att det var kul och till slut blev det innebandy jag satsade på.

Maja drivs dock inte av att bli bäst idag.

– Det viktiga för mig är att laget blir bäst och att vinna titlar tillsammans. Där vill jag bidra till att vi som lag ska kunna bli bäst.

23 år ung, trodde du att du skulle vara bäst vid så ung ålder?

– Det är nog mest för att media har skrivit det, att jag är ganska ung och har vunnit allt man kan vinna. Sen har jag tänkt att nu finns det inget mer nytt jag kan vinna, men det känns som att jag har spelat hur länge som helst. Jag känner mig inte så ung, även om jag på pappret är ung.

Trots att hon är ung och har vunnit allt, så är det lika roligt fortfarande.

– Jag tycker att det är så himla roligt, alla träningarna är lika roliga än. Jag älskar att vinna, hatar att förlora och sen är det också något med att spela i ett lag och en gemenskap där man är som en familj. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 och har spelat med i stort sett samma folk sen jag flyttade upp, det har blivit som en familj och de betyder hur mycket som helst för mig. 

Om du tittar tillbaka på din första SM-final, som 16-åring. Hur var det?
– Jag minns att jag fyllde 17 några dagar efteråt och jag minns när vi satt och åt frukost. Finalen var i globen, jag ser in i globen vid frukostbordet och det var så himla sjukt. Man har sett hockeymatcher och stora evenemang i globen tidigare fast på teve och där satt jag och åt frukost och skulle spela inför 10 000 personer i publiken. Dessutom vann vi finalen, det var nästan för bra för att vara sant. Många går en hel karriär utan att ens få stå i globen och jag har både fått vara där och dessutom vinna, flera gånger, säger Maja.

Kan du beskriva den känslan?
– Den vill jag uppleva igen. Jag tror inte att man får den kicken och totala euforin någon annanstans. Jag svävar på moln, på många sätt lever jag min dröm. 
Vad tror du det är som gör dig så bra som spelare?

– Jag tycker att jag är min egen spelare, att jag alltid har varit det. Jag fick inte utmärkelsen ”bäst i världen” för att jag vunnit poängligan eller gjort flest mål, utan jag har alltid varit en hårdjobbare defensivt och täckt mycket skott och värdesatt det spelet. Nu har jag utvecklat mitt offensiva spel, är ett större hot i omställningsspelet och har visat att jag kan göra mål. Dessutom är jag bättre på att värdera när jag själv ska avsluta, passa eller behålla bollen. Men framför allt för att jag blivit ett större hot offensivt. 

Hur är det att spela i världens bästa lag med så många bra lagkamrater?

– Man blir bortskämd med, och van vid, att kvalitén är så oerhört hög. Så klart en lyx på alla sätt och vis, man får bra förutsättningar till att själv bli bättre och även som lag kan ta nya steg eftersom vi varje dag på träning tävlar mot de allra bästa. Många i omklädningsrummet är där för att de älskar vinna och hatar att förlora, det tror jag vi har gemensamt. Jag tror absolut vi är bra på att sporra varandra. Det är tuff konkurrens och alla vill vara med och bidra.

Maja började karriären i Gullänget-Kroksta IBS som 11-åring. Tiden i moderklubben har format henne till den hon är idag.

– Jag har inget ont och säga om den tiden överhuvudtaget, det var starten på min karriär och det satte tonen för hela min resa som innebandyspelare. Jag kom från att ha spelat ”street” på gatan, det var mycket regler jag inte kunde och fick lära mig, säger hon och skrattar.

Maja fortsätter:

–Det är många ledare i GK som ska ha ett gigantiskt tack för allt de gjort, de startade en resa som fortfarande pågår för mig.

Även fast hon började spela innebandy vid elva års ålder har tekniken alltid funnits där.

– Jag har alltid haft bra bollkänsla, det kan jag inte förneka. Det är det som är charmen, att det alltid finns olika vägar till toppen. Du behöver inte vara bäst när du är 12, alla utvecklas olika, kroppsligt också. Vägen till toppen ser olika ut, det behöver man få veta som ung.

Foto: Per Wiklund/Svensk Innebandy